Hur är teknologer?

- in Nyheter
@Lundagård

Martin, Carl, Ingemar och Erik har gjort sig kända genom pojkbandsparodin Ekoboys. På Lundagard.se bloggar de om livet på Lunds tekniska högskola.

25 mars, 15.42

”Vad pluggar du då?” Den eviga frågan. Den ultimata isbrytaren. Öppnar en värld av associationer och uppslag för konversation. Därav, naturligt nog, dess popularitet. Vare sig den vrålas fram genom svetten och fyllan på dansgolvet eller trevar sig genom sorlet på caféet dagen efter har den en osviklig förmåga att skapa kontakt. För ett ögonblick tillåts vi kika in i den nya bekantskapens värld och man snappar upp det man kan. Sociolog, mhmm, naturgeograf, jaha. Det vet man ju hur de är!

Fördomar är det mest praktiska som finns, och vi älskar dem. Evolutionärt betingat eller ej, jag är helt såld. Ge mig en stockholmare, amerikan, fotbollsupporter eller ballerina och jag ska kategorisera dem åt dig med en precision du trodde var förbehållen amerikanska kryssningsmissiler. Men det förstås. Irak har man ju hört om. Tomahawkmissiler missar också målet med jämna mellanrum.

Hurdan är då en teknolog? Vissa tänker nog overall, studentmössa med snodd och galna upptåg. Andra illa åtsittande jeans, ryggsäck, finnar och dataspel. Gemensamt för nästan alla dessa associationer är nog att teknologen är grabb. Han har förmodligen vissa egenskaper. Nördig och har Tolkien som favoritförfattare. Eller hur. Men hur var det nu vår lundensiska hiphopikon Timbuktu sa? Generellt sett är generaliseringar praktiska, men generellt sett felaktiga.

Faktum är att vi uppvisar rätt stor variation här uppe på LTH. Det finns en hel del tjejer, på Ekosystemteknikutbildningen faktiskt mer än 50 procent. Och alla är vi faktiskt inte datanördar heller. Så ta chansen att lära känna oss, och ta den där förhatliga cykelturen uppför backen. Vid toppen väntar en värld av upplevelser. Och nästa gång du frågar, glöm inte att alla inte passar in i mallen. Även om de bär overall.

// Martin Fermstad

5 mars, 12.02

Sömnlösa nätter, litervis med kaffe, successivt ökad stress och för en gång skull, en helt nykter vecka.

Den återkommande perioden i varje teknologs liv har nu lagt sig över LTH som ett mörkt moln av ångest, svett och tårar. Jag pratar förstås om tiden före tentaveckorna, den så kallade tentapluggsveckan.

ecoboysblogg.jpg

Studiecentrum på LTH, aldrig så populärt som under tentaveckor…

För första gången på sju veckor används faktiskt de utrymmen avsedda för studier som LTH-området erbjuder. Studiecentrum är fullpackat som en Ekoboyskonsert och caféet på IKDC har nog aldrig haft bättre rulle på affärerna.

Tentapluggsveckan är en jobbig tid i teknologens liv men är och skall den vara nödvändig för att klara tentan?

Jag har fått intrycket att många teknologer vill framställa ingenjörsutbildningarna som den största prövningen i livet som bara Sveriges skarpaste hjärnor klarar av.

Visst, det är svårt med diagonaliseringar, citronsyracyklar och skjuvspänningar, speciellt eftersom man pysslat väldigt lite med detta innan i gymnasiet men är det inte egentligen lika svårt att till exempel lära sig ett nytt språk? Skillnaden är att inlärningen som en funktion av tiden av ett språk sker linjärt vilket resulterar i att man faktiskt märker att man blir bättre och bättre ju mer man pluggar. Läser man däremot t.ex. matte så fattar man noll fram till en viss gräns som man måste passera där man efteråt fattar allt.

Heltidsstudier är anpassade för en åtta timmars arbetsdag. Problemet är att man faktiskt inte orkar plugga så länge. Efter två förmiddagsföreläsningar och en övning är man jävligt mör och vill bara komma hem. Detta anses vara en lång dag och då är vi bara uppe i sex timmar!

Så jag antar att tentaplugget är nödvändigt och kan representera den tid av sin arbetsdag man inte orkar plugga.

En annan sak som slår mig är att under tentapluggsveckan har gemene teknolog en väldigt bra förmåga att hitta på andra ”viktiga” saker att göra. Korridorrummet behöver städas, kläderna behöver tvättas och varför inte passa på att laga storkok? Jag själv sitter ju i detta ögonblick och bloggar istället för att stoppa näsan i böckerna.

// Martin Fermstad

Text: Ekoboys