Bokrean kom och gick och jag köpte inte en enda bok.
Inte för att jag inte älskar att läsa, men för att verkligheten ser ut som den gör: jag är en student, jag pluggar. All tid som skulle kunna gå till att göra djupdykningar i den klassiska och den samtida litteraturen går till kursböcker och material till mitt examensarbete.
Det är den bistra sanningen.
Men man pluggar väl inte dygnet runt? säger ni och börjar fundera på om jag är en sån där självdestruktiv over-achiever. Nej, det gör man inte och nej, det är jag inte, men när man inte pluggar vill man göra andra saker: äta, sova, umgås med nära och kära, koppla av framför TV:n, drömma och glömma.
Om man ägnar åtta timmar av dygnet åt att borra ner sin blick i akademisk textmassa orkar man inte göra samma sak i andra böcker resterande vakna tid, hur ljuvlig och belönande den skönlitterära världen än är. I bästa fall läser man en tidning på morgonen. Tidningens kulturdel tipsar om böcker som man önskar att man hann läsa, upplevelser som framstår som missade tillfällen i det förflutna trots att de ligger i framtiden.
Ett akademiskt liv och ett intellektuellt liv är inte samma sak, det är dagens sanning. Att fixa en medicintenta eller att ro en statsvetenskaplig uppsats i land kräver hårt arbete, fokusering och disciplin. Och väldigt mycket tid.
Varför tror ni att lundastudenter tio gånger hellre ägnar sina lediga kvällar åt att bli fulla än åt litteraturuppläsningar, pianokonserter, politiska debatter och ryska filmer? För att hjärnan är slut efter blodet, svetten och tårarna över böckerna och datorerna i läsesalarna och korridorrummen.
Rent instinktivt söker man sig till något annat, något som är en kontrast, något som kräver så lite hjärnverksamhet som det bara är möjligt. Föra ett glas till munnen, ta en klunk och svälja.
Detta är nu inget försvarstal för den lundensiska alkoholkonsumtionen, vilken jag är ganska trött på efter att ha pluggat i stan i sex år. Snarare är det en bitter reflektion över hur förutsägbart ens liv blir när man lever det mekaniska studentlivet, ett sorgekväde till vad jag går miste om.
Jag sätter mitt hopp till vuxenvärlden, den era av livet då man jobbar istället för att plugga, och kommer hem klockan 18 intellektuellt ostimulerad och utan tentor som man måste plugga till. Det är då, inbillar jag mig, som man med liv och lust hänger sig åt kulturen. Då har man kanske råd med en riktig läsfåtölj också, en snygg läslampa från 50-talet, och ett årskort på Malmö Konserthus.
Tills dess har jag ett hett tips: läs litteraturvetenskap på halvtid, det har jag gjort de senaste åren. Lunds Universitet låter en läsa upp till kandidatnivå på det här sättet, allt är på internet och i och med att det är på halvfart så offrar man inte sitt huvudämne. Läser man en kurs så MÅSTE man ju läsa kurslitteraturen, och på det sättet lurar man sin studenthjärna att skänka lite tid till Dante och Dostojevskij.
Att man måste ta till LADOK-piskan för att hålla sitt läsintresse vid liv är kanske sorgligt, men det är så det är. Det är så vi funkar. Vi är studenter.
Läs gamla krönikor här
