Lundagårds reporter tog fem timmar på sig att skriva en pedagogiktenta utan att ha gått på någon föreläsning och utan att ha pluggat alls. Betyget? Godkänd.
Antal lästa böcker: 0
Antal timmars tentaskrivande: 5
Resultat: godkänd.
I dag smög jag nervöst in på pedagogen för att kolla resultatlistan för hemtentan på kursen Introduktion till pedagogik som vetenskap som jag lämnade in för ett par veckor sedan. Jag hittade listan och var tvungen att kolla flera gånger innan jag kunde tro mina ögon. Men jo, jag tycks ha blivit godkänd.
Tentan utgjorde 7,5 poäng av kursens totalt 15. Villkoren för mitt uppdrag var att inte läsa ett ord av kurslitteraturen och inte gå på en enda föreläsning innan hemtentan lades ut på hemsidan. Under veckan vi hade tentan fick jag maximalt ägna fem timmar på den. Dessa timmar använde jag till att leverera osammanhängande och dåligt underbyggda svar på de fyra frågorna. De gick ut på att redogöra för pedagogik som vetenskap, att diskutera den sociala snedrekryteringen till högskolan och att utreda begreppet lärande. Mina resonemang baserar sig främst på några slumpmässigt valda boksidor att referera till, åtminstone på de två första frågorna. Böckerna till den tredje frågan fick jag inte tag på. Den saknar alltså helt uttryckliga referenser och är i stället skriven utifrån artiklar av samma författare som jag hittade på internet.
Till den sista frågan skulle vi själva välja en bok av en ”föregångare” inom pedagogiken och redogöra för dennes idéer och verkets relevans i dag. Denna fråga fick jag inte helt oväntat bäst poäng på – jag hade extrem tur när jag på måfå bläddrade i Barnets århundrade av Ellen Key och raskt hittade ett par talande citat. Valet av Ellen Key var för övrigt resultatet av en googlesökning på ”pedagogisk föregångare”.
Vad har jag då lärt mig av att inte plugga pedagogik, lärandets vetenskap? Ingenting, inte ett skvatt. Möjligen att Ellen Key verkar ha varit ganska långt före sin tid. Och att svamlande lönar sig.
Läs ”tenta utan att plugga”-bloggen här
