Det måste finnas andra som har fler poäng här i Lund, är det första Anna Johnsson säger när vi träffas. Men faktum är att hon har flest poäng av alla som pluggar i Lund. På 18 år har det blivit 1003,5 högskolepoäng.
Anna hade egentligen inte tänkt plugga vidare efter gymnasiet men en god vän tyckte att hon skulle söka till civilingenjörsutbildningen i Lund. Hon kom in på utbildningen i kemiteknik och tog sin examen 1994. Men det var minst sagt bara början på Annas akademiska karriär.
– När jag var färdig med kemitekniken så fanns det inte så mycket jobb så jag började läsa lite fristående kurser och fastnade helt i det. Jag fick ett jobb till slut men fortsatte med kurserna, berättar Anna när vi träffas på kaféet i Ekonomicentrum.
Trots att hon har jobbat heltid ända sen dess har hon också hunnit med att läsa kurser vid universitetet på helfart. Dessutom reser hon mycket i arbetet. Hur hon hinner med allt detta kan hon själv inte riktigt förklara.
– Det är mycket distanskurser men jag har också använt en hel del semester och flextid för att hinna med de obligatoriska tillfällena i Lund. Jag brukar försöka att gå på i alla fall någon föresläsning på varje kurs mest för att förstå hur lärarna tänker. Sen läser jag in det mesta på egen hand, säger Anna.
Den sortens tricks och den studievana hon fått efter 33 terminers heltidsstudier har gjort Anna till något av ett proffs på att få kurser godkända. Hon tycker själv inte att hon är jättesmart utan håller hellre fram att hon är bra på att läsa in böcker. Studievanan har också gett henne ett bredare perspektiv på kurserna.
– Jag är ju så bortskämd nu att jag inte tar kurser för att få ett jobb eller för att få studiebidrag utan det är helt för mitt eget intresse. Tycker jag att en kurs är dåligt upplagd eller inte passar mig så hoppar jag av den, säger Anna.
Hon har läst på ett tjugotal av universitetets institutioner och lärt känna de olika kulturer och studiestilar som finns på så vitt skilda ämnen som kemiteknik och kinesiska.
– Det har varit intressant att läsa många olika ämnen och jämföra dem. Vad man än läser så tar det så klart tid men en del kurser går snabbare än andra och på en del kurser har jag helt klart inte lagt ner de timmar man ska. Jag måste erkänna att det ofta blir en hel del intensivpluggande innan tentor. Det är inte så att jag pluggar varje dag utan jag gör ju det för att jag tycker att det är roligt, säger Anna.
Vilket leder till frågan “Varför?”, vad är det som driver någon att studera 18 år i sträck förutom att det är roligt? Det märks att Anna har lite svårt att svara på frågan.
– Jag hade aldrig tänkt att jag skulle läsa så här mycket. Jag kommer inte från någon akademisk bakgrund, det har bara slumpat sig så här. Det var nog när jag började jobba som jag kände att det inte var riktigt tillräckligt intellektuellt utmanande. Så jag har känt att jag behövt studera för att må bra, säger Anna.
Anna har, förutom sin civilingenjörsexamen, också en magistersexamen i engelska, en kandidatexamen i ekonomi plus en massa kurser i andra ämnen. Det är svårt att se något riktigt mönster i kurserna hon tagit och vad målet med dem egentligen är.
– Det är roligt att ha en massa poäng men det är inte det jag strävar efter. Målet är att lära mig mer och min svaghet är nog att jag är intresserad av så många olika ämnen. Visst hoppas jag att jag ska få använda det jag lärt mig i ett framtida yrke men jag brukar säga att jag läser tills jag blir stor och vet vad jag ska hitta på, säger Anna med ett skratt.
Motivationen verkar helt enkelt vara ren och skär nyfikenhet. Nyfikenhet och viljan att alltid lära sig mer om sådant som intresserar. Anna verkar se det som ett privilegium att ha fått studera så mycket som hon gjort.
– Det är nog bara för att få lära sig, ren nyfikenhet tror jag. Jag är jättenyfiken. Det är så mycket som är intressant och som jag vill lära mig. Ibland oroar jag mig för att jag ägnar så mycket tid åt att bara ligga och läsa i kurskataloger, säger Anna.
Just nu läser hon nationalekonomi och ser själv inget slut på sina studier inom någon snar framtid. Det finns fortfarande så mycket kvar att upptäcka.
Foto: Elias Björn
