Levande musik och svettig dans. Nej, det är ingen klubbkväll i nationslund utan en vanlig sammankomst med Lunds studenters folkdanslag.
– Ungefär hälften av medlemmarna är studenter och ganska många andra är före detta studenter som har blivit kvar, säger ordförande Stig Hellemarck.
– Dela in er på var sin sida av rummet sen tar vi stegen rakt över salen. Vår spelman är lite sen så vi får vänta på musiken. Ta det bara lugnt så går det bra, instruerar Irina Gullstrand.
Danskvällen inleds med en genomgång av grundstegen i vals. Hela gruppen genomför övningen gemensamt. Klackarna slår mot golvet. Deltagarna klappar i händerna för att hålla taken. Temperaturen stiger, fönster öppnas och någon torkar svetten från pannan.
I samma ögonblick kommer den levande musiken in genom dörren. Bokstavligt talat. Anders Frostin är kvällens spelman och först ut på repertoaren är en så kallad engelska på ring. Gruppen synkronisras genom taktfasta instruktioner. Musiken blir intensivare, alla deltar i omdansningar och extra snurrar.
– Bra, nu börjar ni verkligen kunna det här. Nu går vi över till valsen, säger instruktören Irina Gullstrand.
Hon visar tillsammans med en av deltagarna hur valsfattning ska se ut. Men får genast mothugg från en annan instruktör.
– Nej, nej, man ska hålla runt om axlarna, inte på, säger Sören Gullstrand.
Efter att detta retts ut drar valsen igång. Koncentrationen, liksom stämningen är på topp. Musiken får sällskap av breda leenden, glada skratt och fokuserade rörelser. Ömma tår undviks effektivt.
I pausen visar det sig också att folkdansen har internationellt besök. Remi Oshikawa och Madoka Kanematsu från Japan och Tomek Wojcik från Polen är utbytesstudenter vid Lunds universitet. Alla tre ser folkdansen som ett sätt att knyta kontakter med ett Lund som inte bara består av studenter.
– Jag blev tipsad av min svensklärare om att haka på det här. Jag är musikintresserad sen tidigare och spelar lite gitarr på fritiden. Hittills har det varit jättekul, säger Tomek Wojcik som pluggar datavetenskap.
Remi oshikawa som läser Swedish culture tycker att folkdansen ger goda möjligheter till att fördjupa språkkunskaperna.
– Jag bor tillsammans med svenskar i min korridor men då träffar man ju nästan bara studenter. Här finns det folk i alla åldrar. Alla har varit väldigt trevliga och man får verkligen användning för språket, säger hon.
Madoka Kanematsu är kursare med Remi Oshikawa. Hon ville framförallt prova på något riktigt svenskt.
– Jag pratade med min mamma om att göra något svenskt. Hon kom med idén om folkdans. Detta känns väldigt annorlunda jämfört med andra grejer som man hittar på som student. Man får testa massa olika danser. Schottisen är min personliga favorit, säger hon.
Foto: Johan Majtorp
