Obotlig idealist tror på förändring

- in Nyheter
@Lundagård

Han har fått stryk av Göran Persson och själv ägnat sig åt diskriminering. Men han har också kämpat mot orättvisor i kärlekens namn. Det berättade Zanyar Adami under sitt föredrag i Utrikespolitiska föreningens regi på onsdagskvällen.

”Mänskliga rättigheter som affärsidé”. Så lyder temat för föredraget som Zanyar Adami, tidningen Gringos grundare, håller. En av arrangörerna är Lundaekonomerna men när presentatören frågar hur många i publiken som är ekonomer sträcker ungefär fem tappra upp händerna. Sådär påfallande enormt verkar inte intresset för mänskliga rättigheter vara bland framtidens företagare. Själv är Zanyar Adami inte ekonom utan civilingenjör men övergav den banan för journalistiken. Han berättar att han följer ett kall.

– Jag kunde inte fly undan mitt öde, för att vara dramatisk, säger han och berättar om hur det började med att han blev nekad inträde på krogen samtidigt som alla hans blonda vänner fick komma in. Det ledde till en större undersökning där diskrimineringen kring Stureplan blottlades i en DN-artikel.

– Men inget hände! Det var väl någon politiker som sa att det här var dåligt, men mer var det inte, säger Zanyar Adami.

Därför grundade han Gringo som skulle vara en röst utanför etablissemanget. Den lyckades röra om en del i mediesverige när den började ges ut som bilaga i Metro år 2004. Om någon som sökte sig till tidningen hade journalistutbildning var det ett minus och personen fick ”avprogrammeras”.

Zanyar Adami har röd tröja på sig. Inte för att han är kommunist, även om hans föräldrar är det. Men för kärlekens skull, säger han. Sedan förklarar han sin drivkraft, ”kampen” med att det är som att vara kär.

– Vi var kärleksfulla mot medieeliten och ville fylla den med en kunskap som saknades, säger han om Gringos målsättning.

Zanyar Adami berättar om när han duade drottningen, när han förolämpade kronprinsessan och när han fick en smocka av Göran Persson.

– Min första fråga till honom var ”hur manlig är du egentligen, Göran?” Då ställde han sig upp och visade det, skrattar Zanyar Adami.

Första gången han höll detta föredrag var på MR-dagarna i höstas. Då hade det egna företaget Gringo precis gått i konkurs så han var lite tveksam till varför arrangörerna ville ha med honom.

– Men de sa att det inte gjorde något. Jag tror inte att konkursen berodde på affärsidén men vi låg efter med utbetalningar så det fanns inget att göra åt, säger Zanyar Adami.

Numera har Gringo återuppstått och flyttat till Skåne. De har ny redaktör och får klara sig utan så mycket inblandning från Zanyar Adamis sida. Själv har han börjat arbeta mer med jämställdhetsfrågor efter en genuskris på Gringo. Han insåg att han själv hade diskriminerat genom att rekrytera väldigt få kvinnor till redaktionen. Resultatet blev en sämre tidning, färre läsare och mindre pengar, apropå kvällens tema.

– Först tänkte jag att jag skulle stå på barrikaderna och hjälpa kvinnorna. Sedan insåg jag att de inte behövde min hjälp. Därför riktar jag mig till männen för att få dem att förstå vad vi har att vinna på jämställdhet, säger Zanyar Adami.

Nästa vår kommer hans bok om ”millenniemännen” ut, som handlar om 80-talisterna och manligheten. Han har även varit med som redaktör och skribent för boken Pittstim som kommer i höst.

Trots den ganska sporadiska kopplingen till temat för kvällen har Zanyar Adami publiken med sig tack vare sin öppenhet, humor och övertygelse. När han efter en och en halv timme rundar av har det minst av allt varit långtråkigt. Men jag undrar fortfarande över hans syn på mänskliga rättigheter som affärsidé. Tror han på konsumentmakt i detta sammanhang?

– Ja, det tror jag jättemycket på. Det behövs ett antal företag som tar täten och visar att det går. Och konsumenter som ställer krav. Det kommer att ta tid, men jag tror ändå på ett paradigmskifte nu.

Hur gör du för att fortsätta vara idealist?

– Jag försöker vara som ett barn och behålla naiviteten, men det blir svårare ju äldre jag blir. Men det är som ett ljus som sitter här inuti, säger Zanyar Adami och håller sig om magen.

Text: Isabelle Beckman
Foto: Emil Langvad