En tant med rullator stiger på bussen, chauffören tjuter ”jalla, jalla”, rivstartar och tanten bryter lårbenshalsen.
Du vet hur det är… Snabba ryck överallt, powernaps, snabbisar, snabbmat. Stress, stress, stress, vi lever i ett stressamhälle. Men vad kan man göra?
Min idol, som visserligen bara är en karaktär i en film, bryr sig inte om att stressa. The Dude heter han och kan ses i filmen Big Lebowski. Som handlar om vilken hjälte the Dude är eftersom han skiter i att ha bråttom och lever ett ball slackerliv med alkohol och droger. Dagarna tillbringar the Dude på en bowlinghall med sin retarderade vän Donny, och Walter: en vietnamveteran som vid stressmoment lär säga: Fuck it, let’s go bowling.
Men livet är inte som på film, och jag vet hur det blir när man vandrar på slackerspåret. Allt börjar med att man ska ”ta det lugnt” och röka lite ganja i Lunds stadspark med de hippa kidsen. Några år senare sitter man med en fet dunk etanol på A-lagarbänken vid Lunds konsthall. Och till slut hamnar man på ett boende för psykiskt sjuka, där någon nittonårig fubbick som kallar sig för mentalskötare lägger handen på ens axel och frågar ”Men hur är det med dig?” Nej tack, jag spottar på stressamhället, men att leva slackerliv är att dö.
Så hur gör man för att komma undan stress? Själv tänker jag genom bidragsbedrägerier och ekobrott råpumpa Sveriges välfärdssystem på pengar och dra till Moldavien, där jag för svenska skattepengar köper ett jordbruk, en traktor och en fru! Nej, jag bara skojar. Fast vad sägs om att leva i kollektiv, bo i hus gjorda av koskit och äta skalbaggar? Nej, alla sådana där hippieidéer är bara ren idioti.
Så slutligen, hur sjappar man stress? Jo, sluta spela jesuit och ta till strategier i antistress: Betala en nörd som gör din hemtenta. Maska på timanställningen. Ljug, bedra och jävlas så att du kan ta saker i ditt eget tempo.
Låt mig återgå till tanten på bussen för att ge ett exempel på en antistresstrategi: I stället för att tanten stressar som en kanin för att ta sig till en sittplats innan bussen rivstartar, kan hon göra chauffören paff genom att inte betala, och bara lugnt glida in med rullatorn och sätta sig. Därpå tar hon fram ett fiskespö, fäster busskortet på kroken och håvar fram det till förarhytten. Chauffören registrerar resan och så är det bara för tanten att vira in linan, och gnatigt säga: ”Jag bröt minsann inte lårbenshalsen”.
