Dragking för en kväll

Norm eller undantag. Var går gränsen för att vara normal?

Lundagårds utsända tog steget – och bytte kön för en kväll.

Man eller kvinna. Den kanske starkaste normen av dem alla sätts i gungning när drag-kingartisterna Dragonkings leder sin workshop. De är experter på att experimentera med könsidentiteter. ”Är du välkommen?” Det frågar Normaldagen på Sol-centrum sina besökare. Under den onormalt ovanliga torsdagen står filmvisningar, föredrag och stand-ups på schemat. Allt på temat normer och normalitet.

Mina erfarenheter av att vara kille sträcker sig till att ha spelat diverse mustaschprydda män på scen. John Silver, piratkaptenen från Skattkammarön, var en klar favorit under mellanstadiet. De flesta andra som kommit till Normaldagens workshop med Dragonkings visar sig också vara rätt nya på området. Så är det inte heller lika vanligt med tjejer som klär ur sig till killar som med dragqueens.

Stämning är väldigt avslappnad och deltagarna är få.

– Så bra, då blir det lite som en privatkurs, säger en av tjejerna ur Dragonkings.

Själva har medlemmarna i gruppen sysslat med detta i ett par år. De håller i workshops som denna men gör framförallt dragkingshower. På torsdagskvällen utgör de dragplåstret på Helsingkronas scen där Normaldagen avslutas med en Fördomsfest.

En kortare diskussion och några gångövningar senare får vi chans att kasta oss över accessoarer och smink.

– Det blev lite väl mycket Dick Harrison här, kommenterar en av deltagarna sitt snabbutväxta och yvigt blonda skägg.

Själv satsar jag på en ganska välansad skäggväxt, bara någon ton mörkare än mitt hår. Resultatet är förvånansvärt. Jag trodde att mina äppelkinder och tjejiga uppenbarelse skulle vara svår att åtgärda. Icke. När ögonbrynen buskats till lite och näsan skuggats ser jag plötsligt en rätt het crossover mellan en ung Johnny Depp och någon wannebe-poesisnubbe blicka mot mig i handspegeln.

Med de röd-blond-bruna fjunen kvar i ansiktet cyklar jag ned mot Ögs punschkväll. Jag ser hur föraren i bilen väjer för mig och sedan förvånat tittar upp ytterligare en gång. Eller är det bara som jag inbillar mig? Min första tanke är att ringa en kompis som kan komma och möta mig utanför nationen. Med lite kraft och några snabba steg fram mot ytterdörren slänger jag den fega impulsen överbord. Dags att prova hur långt jag vågar utmana mina egna normer.

Förströdda blickar som fastnar lite för länge. Någon som viskar till sin bordsgranne. Men jag ser inga höjda ögonbryn när jag tar min ärtsoppa i högsta hugg och knölar mig fram till mina vänner.

– Åh, vilken snygging, hörs första kommentaren från en av mina tjejkompisar.

Det verkar hon inte vara ensam om att tycka. Kvällen fortsätter med komplimanger och intressanta diskussioner. Allt tack vare lite simpelt smink.

Nu sitter jag nöjd framför min PC och försöker hitta en elegant knorr på texten samtidigt som jag fundersamt kliar mig i de resterande skäggstråna. Jag måste bara ställa mig framför spegeln ett litet tag till.