Den politiska situationen i Italien är den värsta och mest komplicerade i Europa. Det anser utrikeskorrespondenten Kristina Kappelin:
– Varför är Italien ett land som verkar sitta fast i ett gigantiskt tuggummi?
Kristina Kappelin beskriver italienarna som ett folk med en stor rädsla för ”det nya” och för förändring.
– Jag menar att det finns en enorm tröghet i det italienska systemet, säger hon till åhörarna som samlats i hörsalen på Språk- och litteraturcentrum på tisdagskvällen.
Kristina Kappelin bor i Rom och jobbar för SVT och Sydsvenskan. Hon berättar om ett Italien där levnadsstandarden sjunkit under de senaste 15 åren. Ett Italien där en stor del av befolkningen har svårt att klara sig på sin inkomst. Ett land där mutor för att få tillgång till lagstadgad service är regel och en marknad där skopriserna i en stad bestäms gemensamt av handlarna.
– Ändå är italienarna rädda för förändring, säger hon.
Kristina Kappelin menar att förklaringen till varför Silvio Berlusconi nu valts till premiärminster för tredje gången finns i medborgarnas sätt att resonera. Ofta tänker väljarna i termer av ”what’s in it for me” och väljer hellre trygghet och lägre skatter framför ett reformerat demokratiskt system.
– De italienska väljarna tänker ”vad i helsicke är det de vill införa och hur ska det gå för mig?”
Kristina Kappelin tror att Berlusconi kommer att anstränga sig för att sätta ihop en bra regering och försöka att föra en realistisk politik. Frågan är dock om han kan klara av att hålla sitt vallöfte om att lösa Neapels gigantiska sopproblem:
– Sopkrisen är 19 år lång. Fem av de åren satt han själv i regering, säger Kristina Kappelin.
Silvio Berlusconi är misstänkt för skattebrott och korruption. Ändå har han vunnit makten åter. Kristina Kappelin menar att många i Italien varken bryr sig om hans dominans på mediemarknaden, han äger flera tevekanaler och tidningar, eller om hans skattefusk.
– En stor del av den italienska befolkningen förstår inte att det finns en intressekonflikt.
Faktum är att Berlusconis massmedieägande inte är någon stor fråga i Italien, enligt Kristina Kappelin. Inte heller bryr man sig om skattefusket. Många italienare har egna företag och har förståelse för att Berlusconi faktiskt bara gör något som ”alla” gör.
Enligt Kristina Kappelin bryr sig opposionen inte heller om frågan nämnvärt. Det finns bara en makt, bara en person som kan lösa upp Berlusconis maktsfär:
– Den ende som kan göra något är Berlusconi själv. That’s the bitter truth.
