Lundagård – en tvångstidning

Den här gången handlar läsarombudets krönika om tvång. Lundagård är inte en tidning som man kan välja eller välja bort. Frågan är varför det är så.

År 1943 blev Lundagård efter en flerårig diskussion en obligatorisk tidning. Tidigare hade man bara haft lösnummerförsäljning. Argumenten handlade då om att tidningen behövde en stabilare ekonomi. I ledaren i det första obligatoriska numret (1/43) hävdades det också att studentkåren var ett samhälle i miniatyr och att Lundagård skulle bidra till ”en förbättrad kåranda och stegrad samhörighetskänsla” i detta samhälle.

Från att ha varit en ganska intern historia med ett stort inslag av poesi, hade tidningen gradvis kommit att innehålla mer och mer debatt och kårrelaterad information och anpassats till en större och mer heterogen studentkår. Nu tog man steget fullt ut och försökte göra en tidning med allmänintresse bland studenterna. Debatten om Lundagårds vara och inte vara som obligatorisk tidning har dock kommit tillbaka i perioder.

I dag är det studentkåren som tecknar ett kollektivt prenumerationsavtal för alla sina medlemmar och prenumerationsavgiften hamnar på terminsräkningen. För närvarande prenumererar alla stora studentkårer vid Lunds universitet utom Lundaekonomerna på tidningen.

Två kårföreträdare har här fått svara på frågan varför deras kårer har valt att ge eller inte ge tidningen till sina medlemmar.

Christian Stråhlman, ordförande för Lunds Naturvetarkår (prenumererar):

– Vi ser Lundagård som en otroligt bra tidning och som ett stort stöd till våra medlemmar som informationskanal. Det är viktigt att det finns ett oberoende organ som informerar om Lund och de angränsande högskoleorterna på ett objektivt sätt. Det är en del i vårt utbildningsbevakande arbete. Dels är Lundagård ett stöd i vår bevakning mot Lund och universitetet, dels är det en del i granskningen av oss själva. Det tycker jag är de stora fördelarna.

Men varför inte ha en frivillig prenumeration?

– Det har visat sig att det är väldigt enkelt att ha en prenumeration som går ut till alla. Vi ser Lundagård som en del av kårverksamheten även om vi inte driver den själva. Det är en integrerad del av den service som vi ger till våra medlemmar.

Victor Z Hahn, vice ordförande för Lundaekonomernas studentkår (prenumererar inte):

– Vi slutade prenumerera 2004. Anledning var dels kvaliteten på tidningen som man då var missnöjd med, och dels det principiella argumentet att valfrihet är viktigt.

– Vi har också en egen kårtidning, Nådiga Lundtan, som vi tycker har en väldigt hög standard och som vi tycker fyller våra medlemmars behov av studentjournalistik. Skulle vi teckna samma kontrakt med Lundagård som andra kårer skulle vår terminsräkning stiga från 49.50 till över 60 kronor. Lundagårds sviktande kvalitet sammantaget med kostnadsargumentet och det faktum att Nådiga Lundtan är så bra gör att vi inte anser det motiverat att teckna nytt avtal om prenumeration av Lundagård. Skälen till varför våra medlemmar inte får hem Lundagård är således praktiska snarare än principiella.