En mörk mozartkula innan sängdags. Små inrutade vanor som får utgöra guldkanten på ett liv som ständigt haft nya äventyr väntande kring knuten.
Böcker, luktandes äkta pärmar i hyllan.
Inköpta, vällästa och diskuterade – nu bortglömda till innehåll. Bara ramen finns kvar, namnen och titlarna. Alltför tidigt har upplevelserna fått lösas upp framför de vakna men sorgsna ögonen.
I ålderdomshemmets kafferum sitter jag under en paus i kvällspasset och grubblar. Ska man behöva se sina minnen förintas och samlade livsupplevelser marginaliseras till en uppnålad dikt, en bortglömd tavla och det kvardröjande ekot av sedan länga döda namn?
Vad finns att glädjas åt på ett ålderdomshem? Godisbingo och dagissång, nej lilla Gerda har rätt, här är det inget som kittlas längre. Vi är i dödens väntrum och här finns inget annat än väntan kvar.
Skräcken griper tag i mig. Det här är ingen extraordinär förgängelse – det är verkligheten och framtiden bakom det hörn där framtiden egentligen tar slut. Man ska hålla jobbet utanför sitt privatliv säger de till mig. Hur gör man det när någon viskar i ens öra ”jag är så rädd för att dö”. Jag viskar bara tillbaka, för jag är lika rädd jag.
Dobre Rodion, min vän. Var bor dina tankar? Jag hoppas de för dig långt bort från din sönderslitna kropp, svävar bort med de bleknande böljorna på din skrynkliga sjömanstatuering. Hoppas du får drömma om sköna damer på de sju haven eller skörbjugg hellre än att se vällingflaskan som trycks in mellan dina läppar. Kan inte låta bli att prata med dig, krama dig, sjunga lite och gråta. Om du ser mig, så förlåt mig, du sjöman, det är inte dig som ett lidande barn jag begråter utan försöken att återkalla ditt starka jag som duschas på en plastbrits som är så svåra att jag måste kämpa mot tårarna.
Alla ska vi den vägen vandra. Vetskapen om att dessa gamla människor en gång varit som jag flimrar ofta plötsligt till i obevakade ögonblick. Ni har alla haft två starka friska ben, ett bultande hjärta, hållit någon hårt i handen och skymtat en rosa gryning av framtid någonstans långt borta. Men aldrig fanns väl detta med i bilden: godisbingo, allsång på skansen och väntan på kaffe och blöjor.
Vill du ha mer? Läs äldre krönikor här.
