Intern stämning. Svårt för den oinvigde att förstå att man får ta påfyllning. Men ack, sån god kladdkaka! Lundagard.se har testat Wermlands nations lunchservering.
På Wermlands nation serveras lunch klockan 12.00 varje onsdag. Lundagårds utsända käkade där den 9 och 16 april. Lunchserveringen håller till i pubdelen av nationslokalerna, vilket visserligen är rymligt men tyvärr inte särskilt inbjudande. Lite dukar eller musik skulle piggat upp betydligt.
En uppenbar nackdel med att gå till Wermlands för att äta lunch är att man som gäst inte vet vad man får. Att gästerna får ta om och att efterrätt och kaffe ingår, blir inte heller uppenbart för den oinvigde när menyn saknas både på hemsidan och vid själva kassan. Det finns inte heller några prisuppgifter någonstans. Men det visar sig vara 30 kronor för hela kalaset.
Vid det första besöket serveras en vegetarisk gryta, måhända menat som en soppa. Det är lite oklart. Rätten smakar misstänkt likt kött, den ser tråkig ut och slevas bara upp. Personalen glömmer också att fråga mig om jag vill ha kött eller vegetariskt, så jag får själv be om att få en annan portion än den jag matsalsaktigt tilldelas.
Över huvud taget är personalens ointresse av gästerna påtagligt. Att en andra portion ingår inser jag först när jag redan lämnat ifrån mig min tallrik. Att kaffe och efterrätt finns berättar personalen inte, och det dukas fram när jag redan är på väg därifrån klockan 12.45.
Den andra gången består maten av pasta med vegetarisk pastasås. Även denna rätt ser trist ut och smakar faktiskt mest grädde. Jag blir sur för att jag får be om en kniv till min gaffel och får vänta i flera minuter på den. Hur svårt kan det vara? De måste väl ha ett kök alldeles bredvid?
Men det som får mig på gott humör är att jag denna gång får ta del av efterrätten (även om jag får vänta till 12.35). Kladdkakan som då gör entré är förstklassig och gör lunchen väldigt prisvärd. Denna gång är också personalen mycket trevligare.
Ett minus är dock den interna stämningen. Personalen skriker från baren till sina kompisar vid borden och lätt kvinnofientliga skämt verkar vara en del av jargongen. Jag, som bägge gångerna kommer dit ensam, känner mig just ensam där jag sitter vid mitt bord. Men med en prima kladdkaka som sällskap blir det trots allt värt det.
Hur var maten på Helsingkrona och Västgöta nation? Klicka här för att ta reda på det.
Bild: Catrin Jacobson
