Fyra långhåriga svartklädda killar framför scenen. Headbangande, hårdhänt bufflande mot varandra, med händerna taktfast i skyn.
– Nu vill jag att så många långhåriga jävlar som möjligt kommer fram och headbangar. Korthåriga är också välkomna.
Vrålet kommer från Wulfgars sångare men leder inte till någon direkt anstormning. Kring scenen i Delphigropen varifrån dödsmetallen strömmar sitter loja, sollapande fesitvalbesökare på picknickfiltar. En bebis med jättelika öronskydd har precis vaknat. Glass äts, folköl smuttas. Över AFB-festivalen ligger ett avslappnat lugn.
Några tappra headbangare gör Wulfgar sällskap vid den norra scenen.
När vi anländer några timmar tidigare håller Malmöbandet Ida & Lumbago just på att avrunda sitt framträdande och blir raskt avlösta av Sista mannen på jorden. I gräset en bit från scenen sitter Therese, Helena, Anja och Lisa. De gillar stämningen på festivalen och tycker att kvaliteten på banden är bättre än förra året. Snart börjar de sjunga med i en av låtarna, men medger sedan att Sista mannen på jorden inte är favoriten i dag.
– Om man gillar sån här musik är det väl bra, om man ska vara diplomatisk, säger Anja tveksamt.
”Sån här musik” är elektronisk, men festivalen bjuder även på rock, pop och reggae. Det senare föll Therese i smaken.
– Rubachica har nog varit bäst hittills. Men det är synd att inte Skilla är här i år, de var verkligen bra förra året, säger hon.
Helena, Anja och Lisa tycker att banden håller hög klass.
Det mesta av det sittbara utrymmet framför scenerna är upptaget redan nu på eftermiddagen. I publiken finns de som utan särskild koll på programmet släntrat ut från sin korridor för att kolla läget. Andra kommer från Eslöv och Höör för att ta del av festivalen.
En bit från de stora scenerna har The Clashs ”Should I stay or should I go” just ekat mot tältväggarna tre gånger i rad. Christoffer Rowicki, Snild Dolkow och Amelia Andersdotter kliver av scenen där har de framfört sitt bidrag till RockBand-tävlingen som är i full gång.
– Highscore ligger på 307 och vi fick 196. Å andra sidan har vi kostym vilket ger bonuspoäng, säger trummisen Snild Dolkow och avser trions enhetligt svarta framtoning.
Tävlingen går ut på att efterlikna originalbanden så mycket som möjligt med hjälp av en sångare, en trummis och en gitarrist. Vinnaren får biobiljetter till hela korridoren eller hela trapphuset, om man bor i lägenhet.
– Men de hade inte den låten vi hade tänkt köra, så vi var lite oförberedda, säger Snild Dolkow.
Christoffer, Snild och Amelia hoppas på åtminstone en andraplats i RockBand-tävlingen.
Utöver tävlingsbidragen har ett 20-tal riktiga band tagit sig till Delphi för att medverka i AFB-festivalen från halv ett på eftermiddagen och tolv timmar framåt denna lördag. Det är dock inga spelningar artisterna blir rika på.
– Jag kan inte säga vad vi betalar dem men det är… lite, säger bostadsombudsmannen Peter Magnusson utan att ha fått frågan.
En annan förutsättning för att kunna genomföra festivalen är de ideella krafterna – uppemot 80 funktionärer har engagerats och springer runt på området iklädda ljusrosa tröjor. Hanna och Jonna är två av dem.
– Jag känner dem som är bland de mest drivande, så till slut blev jag meddragen och tvingade med min flickvän, säger Hanna.
Jonna tycker inte att arbetsuppgifterna har varit så betungande. De har stått i kiosken och kan nog tänka sig att vara med och arrangera nästa års festival också.
– Det är bra stämning och förvånansvärt välorganiserat, säger Hanna, som ser fram emot sistaminuteninkallade Kristian Anttila.
Han ersätter ett av affischnamnen Hästpojken, som var tvungna att ställa in sin konsert av personliga skäl.
Annars är det framför allt Lillasyster och Dollface som lockar festivalbesökarna. De kommer inte gå på förrän om flera timmar, så nu under lördagseftermiddagen finns det ännu tid att i godan ro sitta på sina filtar och avnjuta sin glass med ansiktet mot majsolen.
Alina och hennes kompisar har kommit från Höör för att njuta av stämningen och solen på AFB-festivalen.
Foto: Andreas Lindbäck
