Egalias döttrar är uppochnervända världen. Männen är kvinnorna och kvinnorna männen. Lundagard.se har sett delar av pjäsen som hade premiär i går.
I landet Egalia är det kvinnorna som styr. Det är kvinnorna som har de bäst betalda jobben och det är kvinnorna, inte männen som läser tidningen på morgonen. Mannens roll är glasklar: det är han som ska uppfostra barnen och ta hand om hemmet. Under den farsartade ytan finns det emellertid en slagkraftig kritik av manssamhället som påminner om en slags norénsk gestaltning av familjeförhållanden.
Särskilt berörande är en scen mot slutet av första akten där läraren Herken, spelad av Jon Havemose, blir tillsagd att veta sin plats som man av rektor Bram, spelad av Josefina Holmberg. Man känner hotet under ytan och tystnaden som uppkommer mellan dialogernas andrum känns outhärdlig.
Även skådespelarensemblen har tagit intryck av pjäsen. Aha-upplevelser kring könsrollernas betydelse i samhället tycks alla kunna skriva under på. Eller som Christian Nilsson, som spelar huvudrollen Petronius, uttrycker det:
– Man börjar tänka lite över hur man själv agerar i det vanliga livet som kille.
För regin står Simon Manns, som tidigare också regisserat ”Andra länder, andra byxor”. Han berättar att han är nöjd med rollprestationerna och att även en kör kommer att finnas på scen.
– Vi ska ha en kör också, det skapar en helt annan slags atmosfär.
Även han kan skriva under på att pjäsen påverkar människor.
– Jag brukar uppmana alla grabbar inte hela tiden prata först och ta för sig alltför mycket. Det är ett sätt att utmana samhällets sociokulturella utmaningar.
Hur har då rollen som den elaka rektor Bram påverkat Josefina Holmberg?
– Hon har blivit ett slags ont alter ego för mig. Man har börjat ta för sig mer i det verkliga livet. Jag märker till och med att går mer rak i ryggen nu, säger hon.
Bild: Joakim Johansson
