Maten smaklig och kön okej. Men för guds skull, stäng av musiken!
Det anser Lundagårds matrecensent som besiktigat Kalmars nations flaggskepp Pub Piraya.
Tisdagskvällar på Kalmars nation när solen står givakt får en att längta ut. Ut och förbi den glasförsedda nödutgången och upp på bakgården. Men trång källarlokal till trots. Det bjuds på viss atmosfär med tända ljus och puttrig belysning.
Utbytesstudenter kryllar det av, ett exotiskt inslag för en trångsynt skåning som dagens matrecensent.
Akustiken är däremot under all kritik och inte blir det bättre av skränig musik som skapar misär i mina delikata öron. Under min andra visit hör jag knappt vad bordsgrannarna har att säga – men kanske är det lika bra.
Båda gångerna är jag där vid sjusnåret och att få mat är inga problem. Men pinka in ditt revir innan du börjar köa. För köa får man, ibland upp till tjugo minuter, även om det känns helt okej. Väl i baren är bemötandet vänligt men bestämt. Bestick och
servetter finns det gott om att hämta och karnevalsglas med vatten står redan uppradade på borden över rena röda dukar.
Maten då? Vid första besöket firas det Cinco the Mayo den sjätte. Således blir det en lika köttig som matig Buritto i vitlöksås och torr sallad. Gott värre och mätt blir man! Fatölen för en tjuga kompletterar fint och känns som ett samlag på tungan mellan tuggorna. Jag är riktigt belåten.
Efterrätten går loss på en förlägen tia. Men den består utav en fruktsallad som simmar runt i något som för tankarna till yoggi. Trots panering med chili är det inte mycket för världen.
Andra gången bjuds det på glaserad kassler med grönsakscouscous och lime-yoghurtsås. Köttet är bra men couscousen klumpig. Frukten på min kassler gör mig glad i sinnet och skänker ett smakfullt intryck även när det snålats med såsen.
Mätt blir jag emellertid inte. Då är det fint med en efterrätt med gratis kaffe eller te.
Den florsockrade citronpajen, dekorerad med hallon, är fortfarande varm vid servering och smälter i min mun. Men var är vaniljsåsen?
Även denna gång blir jag sent omsider mätt. Personalen plockar bordet på disk nästan direkt efteråt, ett trevligt inslag för den som vill vara lös och ledig.
På det hela taget är Pub Piraya en bra upplevelse. En kväll i goda vänners lag utvecklas inte sällan till ett helt äventyr.
Ett stort minus till akustiken som väcker en innerlig önskan om att vara döv för en kväll. Mätt blir man även om det stundom kräver komplettering i form av efterrätt. Maten är av skiftande kvalité, oftast ljuv och aldrig motbjudande.
Hur var maten på de andra nationerna som Lundagard.se har recenserat? Klicka här för att ta reda på det.
Bild: Catrin Jacobson
