Cecilia Enelund hade studerat mer än fyra år vid Lunds universitet.
Trots det visste hon inte vart hon skulle vända sig när olyckan var framme.
Plötsligt small det till. Hyrbilen som Cecilia Enelund satt i hade blivit påkörd bakifrån.
Tillsammans med sin uppsatskamrat och deras handledare var de i höstas på väg till Campus Helsingborg för att använda deras laboratorium för livsmedelsteknik. Olyckan, som skedde vid en avfart från E6 strax utanför Helsingborg, blev som tur var inte allvarlig.
Svårt att anmäla
Smärtorna i nacke och huvud som de alla upplevde gick över ganska snart.
Men pappersarbetet blev inte mindre för det.
– Det var vår handledare som sa att vi skulle anmäla olyckan till Kammarkollegiet eftersom den hade skett under studietiden. Jag trodde att det gick på hemförsäkringen, berättar Cecilia Enelund.
Därutöver kontaktade hon sitt egna försäkringsbolag, polisen och vårdcentralen.
– Det blev rätt mycket papper till slut.
Pappersarbete och byråkrati
Cecilia Enelund tror att många väljer att inte anmäla mindre allvarliga olyckor på grund av att det upplevs som omständligt.
– Många tycker nog det är jobbigt. Det är mycket pappersarbete och byråkrati. För mig dröjde det ända till januari innan jag fick iväg allt.
Ingen ersättning
Hon berättar att hon gärna hade sett att informationen om hur man som student ska gå till väga vid en olycka blev tydligare.
Någon ersättning för olyckan fick hon inte eftersom den inte inneburit några kostnader. Dessutom visade det sig att när det gäller just bilolyckor under studietid täcks skadorna inte av Kammarkollegiet, utan av det egna försäkringsbolaget och bilens trafikförsäkring.
Foto: David Polberger
