Lundagård får ibland kritik för att vara högervriden i sin journalistik, men det är mycket vanligare att kritiken handlar om att tidningen och dess journalister har vänsteråsikter, och att detta slår igenom i artiklarna.
I en nyligen gjord läsarundersökning framgick det att en del läsare beskriver Lundagård som ”vänstertidning”, ”kommunistblaska”, och ”med åsikter som saluförs på Smålands nation”. Ingen beskrev däremot Lundagård som en högertidning.
Detta är något som återkommer i en del kommentarer på hemsidan. Exempelvis skriver signaturen Jesper i en kommentar till webbkrönikan ”Alla som inte är brats är våldtäktsmän” följande: ”En stor del av Lundagård hyser ett visst förakt mot sina läsare vad gäller politisk orientering. Jag känner starkt att ett mer högerliberalt tänkande inte är speciellt välkomnat av Lundagårds redaktion.”
Läsarombudet ringde upp två gamla Lundagårdsredaktörer för att fråga om varför de tror att tidningen uppfattas som vänster. Karin Olsson, redaktör 2003-05, är nyhetschef på Expressen.
– Det är jättekonstigt. Jag stötte själv på den typen av uppfattningar väldigt ofta. Det kanske kan ha något att göra med att många redaktörer har haft en kritisk hållning i granskandet av makten, och den typen av förhållningssätt kan kanske kopplas till vänsteråsikter. Det är ju dessutom så att Lundagård finansieras av kårobligatoriet, vilket man kan kritisera från borgerligt håll, och det här med att man vill vara en röst för studenterna kan ju kopplas till kollektivism. Sedan har ju tidningen också haft en tendens att ibland vara politiskt korrekt, vilket säkert kan uppfattas som sossigt.
Fick ni aldrig kritik från vänster?
– Jo, vid ett tillfälle, när Smålands nation diskuterade att förbjuda hiphop med sexistiska texter skrev jag en ledare om att man borde ha högre i tak, och då utmålades Lundagård som en borgerlig tidning, typ att vi satt i AF-borgen och sjöng snapsvisor. Och för inte alltför länge sedan har Lundagård kallats för en lokaledition av Svenska Dagbladet. Men jag tror också att kritiken från höger ofta handlar om att stora delar av det traditionella studentlivet är konservativt. En liberal kritik mot sådana strukturer kan nog uppfattas som omstörtande. Även om många redaktörer har varit liberala har ju tidningen också haft en tradition av att vara kulturradikal.
PM Nilsson, redaktör 1992-93, var tidigare politisk chefredaktör på Expressen och startade nyligen ett mediebolag ihop med Leo Lagerkrantz.
– På min tid fick vi också mycket kritik för att vara en vänstertidning. Då hade man en politiserad kår med partier till höger och vänster. De hade ett egenintresse av att odla politiska konflikter och ett sådant område var Lundagård. Det var en del av kåren som vanliga medlemmar såg. Sen är det ju ett vanligt sätt att klaga över det allmänna samhällsklimatet att anklaga journalister för att vara vänster- eller högervridna. Att den kritiken finns nu kanske betyder att det blåser någon sorts högervind genom studentlivet.
Karin Olsson menade att kritisk granskning har fått en vänsterstämpel. Vad tror du om det?
– Jo, det stämmer ju. Men det är bara ett svaghetstecken för högern att vänstern har monopol på att vara ifrågasättande. Annars tycker jag att det är lustigt att Lundagård ses som en vänstertidning, den är ju så skötsam numera.
LÄSAROMBUD
Kontakt: lasarombud@lundagard.se
