KRÖNIKA: Sommaren började väldigt inspirerande. Här fick jag möjligheten till ett smakprov på vuxenlivet. Ett riktigt sommarjobb på lokaltidning, ett rykande färskt körkort och tolv veckor av seriös tillvaro framför mig.
Insikt nummer ett är att det är jobbigt att jobba. Men det är förstås bara en förmäten kommentar från en bortskämd student van vid att kunna varva råplugg med tisdagsölande.
Insikt nummer två är att jag inte riktigt vet hur man gör när man är vuxen. I dag har jag tankat en bil för första gången. Jag blev tvungen att svälja min vuxenstolthet och fråga två tonårstjejer på moppe hur man gjorde.
– Det är svårt första gången, säger den blonda tjejen och tittar förstående på mig.
Det är bara att hålla med. Enda lösningen är att låtsas att man vet. När jag susar fram i 90 kilometer i timmen på någon av de små landsortsvägarna nästan utan dödsrädsla tänker jag att jag nog lyckats lura mig själv. När jag sitter och pratar med allt från politiker till vägverkssnubbar hoppas jag bara på att de inte ser igenom mig lika väl som moppetjejen.
Insikt nummer tre är att man inte har energi över till något. Sätter mig på min busspendel, handlar, lagar mat till mig själv och däckar framför Morden i Midsummer.
Tanken på att folk klarar av att på det hämta ungar på dagis, tråckla ihop sin ekonomi och ha ett socialt liv är svindlande.
Efter att ha jobbat kväll och redan gjort ovan nämnda däckning har jag knappt ork kvar till sådant som att skriva en genomtänkt och välformulerad krönika.
Jag har skrivit så mycket i sommar att jag nästan har slut på ord. Jag riktigt känner hur de blir färre och färre kvar för varje dag som går. Hoppas de inte tar slut innan mina sista åtta dagar på jobbet är över.
