KRÖNIKA: Problemet: mängder av kvinnor i muslimska länder blir förtryckta av sina män, räknas inte som fullvärdiga samhällsmedborgare av sina ledare och framkallar enbart medlidande hos sina västerländska systrar och bröder.
Lösningen: tillämpa islam.
Religion handlar nämligen om tolkning, det går inte att helt förneka. Religioner har även i alla tider utnyttjats för att stärka herrarnas makt över folket. Det finns många tolkningar av islam, liksom av vilken religion som helst, som är förkastliga och inte på något sätt förenliga med ett modernt samhälle. Problemet är att vi alltför ofta gör misstaget att tro att dessa tolkningar är de enda legitima.
Profeten Muhammads fru Umm Salama ifrågasatte för 1400 år sedan en Koranformulering som hon inte tyckte var lämplig. Muhammad eller kanske en ännu högre makt tog till sig hennes synpunkter och i hans nästa recitation hade bristerna rättats till. Därför kan en god muslim av idag knappast förpassa kvinnor till ett liv i avskildhet utan inflytande över vare sig sitt eget eller andras liv. En tid senare ledde Aisha, en annan profethustru, en här i krig mot en orättvis kalif. Hennes agerande gjorde henne till en förebild för hela det muslimska samfundet. Muslimsk tradition gör alltså gällande att kvinnor är minst lika lämpade som män att bli duktiga och respekterade ledare.
Slutsatserna är den marockanska sociologen Fatima Mernissis. Hon anklagar enväldiga ledare för att ha förvrängt islam för att kunna skylla diskriminering av kvinnor på religionen. I själva verket har det enbart varit de mäktiga männens egna syften som tjänats när de motat bort kvinnor från inflytande i den offentliga sfären. Sann islam påbjuder inga sådana fasoner.
Samtidigt betonar Fatima Mernissi och många andra muslimska feminister att islam är en flexibel religion. Och vips har de tagit sig rätten att avvisa månggifte trots att Muhammad själv hade flera fruar. Fredspristagaren Shirin Ebadi går ett steg längre och konstaterar att det är varje troende muslims rätt och till och med skyldighet att delta i en pågående omtolkning av religionen. Allt för att anpassa religionsutövningen till ett modernt samhälle.
Ändå envisas många av oss icke-muslimer med att ge maktfullkomliga patriarker tolkningsföreträde. Om vi har jämställdhetssyften för ögonen borde vi istället lyssna på de muslimska feminister som förespråkar kvinnors mänskliga rättigheter i just islams namn. Det skulle ta oss längre än det gör att rakt av förkasta en religion som över en miljard människor bekänner sig till.
Eller är det så illa att vi moderna västerlänningar är mer besatta av att hävda vår egen kulturs överlägsenhet, än vad vi är måna om att uppmuntra jämställdhetskamp? I vems namn den än förs.
