Hemmagjord ostkaka och långpromenader. Livet på en studentkorridor handlar om mycket mer än vilda fester och sunkiga kök. Åtminstone om Taif Al Mobarek får sammanfatta sin tid på Sparta.
Det brutala betongkomplexet på Tunavägen i Lund för tankarna till något hämtat ur en science fictionfilm. Men plötsligt gör sig mänskligheten åter påmind. Taif Al Mobarek möter upp och leder oss in i det gemensamma korridorköket där två soppåsar avger en minst sagt jordnära lukt.
– Efter ett tag börjar man att se vissa drag. Vem som brukar lämna efter sig en tekopp, eller vem som låter kastrullen med gamla nudlar stå kvar på spisen. Samtidigt är det okej att lämna saker framme till en viss gräns. Alla vet ju hur det är när man har en tenta på gång, säger Taif som flyttar ut efter sex terminer i Lund.
En stor del av livet på en korridor handlar om att hjälpas åt, inte minst när det kommer till att hålla köket rent. Men ibland verkar det inte finnas någon hejd på handräckningen.
– När det är lågkonjunktur eller tentaperiod så tar filmjölken gradvis slut utan att man själv druckit särskilt mycket av den, säger Taif med ett forcerat leende.
Han tycker ändå att den egna korridoren fungerar bra jämfört med många andra.
– Jag har bevittnat hur tretton personer delar på en och samma kökshandduk, eller dåliga städrutiner som lockar fram bananflugor och andra insekter.
Att tillvaron på en korridor kan bli smått kaotisk är kanske inte så konstigt. För många är det den första egna bostaden efter flytten från föräldrahemmets trygga vrå.
– Jag var också väldigt slapp i början, trodde att jag bara behövde städa mitt eget rum. Det här med att tvätta kläder var också nytt, eller när jag öppnade kylskåpet och märkte att det var dags att handla. Sen så är det ju också en ny skara människor som man ska lära känna. För det är ju dessa som man ska bo med.
Att anordna fester är ett sätt att lära känna varandra. Men Taif tycker att fester är överskattade. Han påpekar hur många korridorinvånare gjort alkoholen till ett självklart belöningssystem, oavsett om de precis klarat av en tenta eller inte. Själv finner han mer njutning i andra former av belöning.
– Fester finns det alltid gott om. Men är det något jag uppskattar så är det att vakna upp till ett rent kök där det går att laga god mat.
Just matlagningen har kommit att bli en central del av samvaron på Taifs korridor. Inte minst söndagarna som är synonyma med hemmagjord ostkaka.
– Om vi är några som gjort mat så brukar vi knacka på hos de andra och fråga om de vill äta med oss. En av de bästa känslorna är att se alla samlade kring ett bord. Jag började uppskatta det först efter ett tag. För då insåg jag hur ovanligt det är att leva så här.
Taif och de andra på korridoren har även satt i system att ta långpromenader, två och två. Den egenkomponerade slingan runt stadsdelen Östra Torn tar en dryg timme att beta av och är ett uppskattat inslag efter många timmars stillasittande framför datorn eller kursböckerna.
Men det är inte alltid grannsämjan är på topp. Taif berättar om många sömnlösa nätter på grund av en granne på våningen under som spelade hög musik sent på nätterna. De första två gångerna ringde Taif ett vaktbolag. Men det sena musikÂlyssnandet fortsatte. Till slut visade det sig att lösningen låg på ett betydligt personligare plan.
– Det bästa var att gå ner när han var nykter och prata lite. Vi blev vänner på MSN. Sedan kunde jag skicka ett meddelande till honom när jag kände att det blev för högt. Det funkade så mycket bättre än att gå via den andra vägen.
Taif understryker att han inte är någon tråkmåns. Även en 24-årig civilekonomstudent tycker om att ha fest emellanåt. Han betonar dock att en korridorsfest inte är samma sak som en lägenhetsfest.
– Jag bjöd in en tjej som ville ta med ett par kompisar. Först var de två, sen blev de fem och sen blev de tio. Till slut var vi trettiofem stycken. Hon hade tydligen trott att det skulle vara fest och skrivit om det på Facebook. Sånt påverkar ju resten av korridoren när köket ser ut som ett bombnedslag nästa dag.
Även om studentkorridoren onekligen är förenad med en kollektiv livsstil är det inget måste att vara med på alla aktiviteter.
– Det finns vad vi kallar för spöken som bara håller sig på sitt rum. Den enda tiden du ser dem ute är när du kommer hem från en fest klockan fem på morgonen och de står och lagar hamburgare i köket. Men vill man inte vara delaktig så behöver man inte, det här är ingen sekt, säger Taif.
Till syvende och sist anser han ändå att alla är med och formar ”korridorsandan” på sitt eget sätt, medvetet eller omedvetet, oavsett om man är social eller blyg. Själv kommer Taif att sakna att leva tätt inpå andra när han flyttar till en egen lägenhet.
– Det blir konstigt att laga mat bara till sig själv igen. Jag har sagt till mina vänner att de inte ska bli förvånade om jag dyker upp i höst och hänger i köket. Men nu kommer de inte att kunna skylla på mig när något lämnats framme.
Foto: Jonas Jacobson
