NOVISCHBLOGG: Händelser som gör att man inte kan lita på den kära gamla slumpen länge:
Jag har i princip aldrig sett en död fågel förutom något enstaka trafikoffer- tills jag kom till Lund. När jag först satte mina stackars oerfarna novischfötter på lundensisk mark var det första jag fick se en död duva på tågperrongen. Detta kändes som ett dåligt tecken första dagen man ska till att börja på ett ”nytt” liv…! Inte så snart efter såg jag döda skator och kråkor lite här och var, bl. a. två överkörda skator på SAMMA ställe (och det var på en 30-väg?!)! Hmmm… Var det någon som sa fågelinfluensan? När jag börjat vänja mig vid dessa tragiska inlägg i min vardag kom nästa upptäckt- någon hade kört på en stackars liten sparv- på en cykelväg! Hur stor otur har man inte då (både cyklisten och fåglen)? Jag menar, hur stor är sannolikheten att man lyckas träffa en vaksam fågel i minifomat med 2 cm tjocka hjul?
Ni kanske tror att min se- döda- fåglar- historik började när jag kom till Lund, men icke! När jag var runt 10 år flög en kråka in i taket på ett stall och höll på att träffa mig nacken när jag red och på i princip varje jobb jag haft så har minst en fågel kraschat mot fönstret…
Men ändå har jag inte riktigt funderat över om det är så att jag har något att göra med dessa udda händelser, tills nu. När jag cyklade hemåt innan idag hittade jag nämligen en död duva på trottoaren som uppenbarligen flögit in i lyktstolpen och kraschat. Då slog det mig att detta kan inte bara vara slumpen, detta måste vara någon förbannelse eller omen..?! Är detta ”Fåglarna 2”, ett livslångt dolda kameran eller är det så att jag kanske är den felande länken mellan fåglen och människan? Tål att tänkas på…
