NOVISCBLOGG: ”Dreams last for so long, even after they gone…” Typ…
Min dröm är, som ni kunnat läsa innan, att bli läkare. Det är min absoluta drömutbildning och gud ska veta att jag kämpat hårt för att drömmen skulle bli verklighet! Men till ingen nytta… Trots komvuxplugg, högskoleprov och utlandsutbildningar förblir drömmen bara en dröm.
Anledningen till att jag slutade på sjuksköterskeprogrammet tror jag främst berodde på att jag innerst inne inte accepterat tanken på att det inte finns i min framtid att inte bli läkare?! Om jag skulle utbildat mig till ssk så vet jag att jag hade gått runt på sjukhuset och varit bitter hela mitt liv. Bitter på de som gör det som jag borde göra, bitter på att de fick möjligheten jag aldrig fick… Jag kunde inte göra det mot mig, mot patienterna.
Nu tror jag att jag hittat något jag kommer att vara tillfreds med att arbeta med, men innerst inne kommer jag ju att veta; jag gjorde ALLT jag kunde för att uppfylla min dröm, men ändå nådde jag inte hela vägen fram…
Någon där ute som känner någon på VHS och kan lägga ut sig lite för denne? Hade varit SÅ schyst!
