Det här är berättelserna om din kompis kompis som ingen minns namnet på, men en sjuk historia var det. Lundagård dissekerar några av de på förhand mest osannolika och seglivade studentmyterna.
TOALETTRICKET
Det finns oräkneliga myter när det kommer till tentamen och fusk. De flesta är lika otroliga som underhållande men en del tangerar också sanningen. Som den om toalettfusket.
Fusket i sig är en klassiker. Studenten ska i god tid innan tentamen gömt lappar i taket på toaletten i en av Matteannexets salar. Under själva tentamenstillfället ska samma student sedan ha uppsökt toaletten, stängt dörren, och ställt sig på toalettlocket för på att så vis nå upp till taket.
Väl där hinner han knappt sträcka sig efter lappen innan locket spricker och han far rakt ner i själva toan. Det tar inte många ögonblick innan han inser att han faktiskt fastnat och att han där utöver måste ropa på hjälp.
En fantastisk historia som på förhand känns som något Disciplinnämnden spridit ut i rent propagandasyfte. Men Johanna Alhem, jurist på nämnden, kan inte bekräfta händelsens autenticitet.
– Jag vet inte om det har ägt rum, men jag har hört om något liknande. I den storyn jag fick berättad för mig tror jag till och med att studenten bröt benet då han plumsade ner efter att locket gått sönder, säger Johanna Alhem och hänvisar till Disciplinnämndens protokoll som upprättats för alla fuskrelaterade incidenter genom åren.
Den som känner sig manad är alltså välkommen att söka sanningen en gång för alla. Men dessförinnan bjuder Johanna på en minst lika fascinerande historia, som definitivt är sann.
– Vi hade en student som försökt att spola ner en liten lapp, med för tentamen relevanta anteckningar, i toaletten. En misstänksam skrivningsvakt undersökte dock toaletten noga efter studentens besök och fiskade upp den blöta lappen från toastolen. En anmälan om fusk gjordes och den i toastolen upphittade lappen bifogades.
– Den anmälda studenten ringde senare upp mig som handlade ärendet och bad mig att vara försiktig vid hanterandet av lappen, eftersom han enligt egen uppgift led av en allvarlig magåkomma. Redan innan han ringde mig hade lappen emellertid placerats i flera lager av plastfickor. Det kändes inte helt fräscht att hantera den där pappersbiten, hälsar Johanna Alhem.
ANDJAKT I STADSPARKEN
Ett par lika fulla som uthungrade utbytesstudenter ska, för ett varierat antal år sedan, ha jagat änder i Stadsparken. Efter en jakt med, ur deras perspektiv, lyckad utgång ska de ha återvänt till Parentesen med en död gräsand under armen. Till korridorsgrannarnas stora förvåning och tillika ändlösa förskräckelse ska samma ankas huvud också ha varit avslitet. Därpå ska det även ha vankats middag för de två studenterna.
Det är naturligtvis en lika fantastisk som vidrig myt, inte minst för att den visar sig vara sann. Efter förvånansvärt lite efterforskning får vi reda på att det rör sig om två italienska utbytesstudenter. Lundagård ringde upp den ena av de två som nu åter befinner sig i sitt hemland.
– Det stämmer att det har inträffat, men vi var inte hungriga. Jag och min kompis hade varit på klubb och i slutet av kvällen var vi väldigt fulla. På vägen hem bestämde vi oss för att jaga en and i parken, säger en i dag mycket ångerfull utbytesstudent när vi når honom per telefon.
Gång på gång återkommer han till att han var väldigt ung då och att alkoholen gjorde sitt till. Skammen är påtaglig.
– Jag minns att vi var tvungna att springa runt en hel del innan vi lyckades fånga den. Vi slog ihjäl djuret med våra bara händer, very bad.
Därefter plockade kompisarna anden inne på korridorsrummet som snabbt fylldes med fjädrar och blod. Efter att ha städat bort det värsta tillagade de anden med klyftpotatis i den för korridoren gemensamma ugnen (”Det smakade inte bra, inte alls, inte alls”).
Ingen av korridorsgrannarna ville smaka och ingen var heller särskilt imponerad av tilltaget.
– Vi sa till dem att vi köpt den på stormarknaden dagen innan, men det var ganska uppenbart att fallet inte var så. Det såg definitivt inte ut som om vi köpt den på någon stormarknad.
– Jag har aldrig gjort något dummare i hela mitt liv.
KORRIDOREN BESTÄMMER MENSEN
Är du kvinnlig student och bor i en korridor där majoriteten av grannarna är av samma kön? Då är det mycket möjligt att du förlorat kontrollen över din mens. Åtminstone om man ska tro myten om att kvinnors menstruationscykel synkroniseras efter korridorskamraternas.
För att säkerhetsställa att den synkroniserade mensen inte fallit offer för mytbildning av Lundagårds beryktat patriarkala och högst fördomsfulla redaktion bestämde vi oss för att ringa Studentskegården, Sveriges enda studenthem för enbart kvinnor. De om någon borde veta.
– Så vitt jag vet har vi inte upplevt det i våra korridorer, svarar en förvisso ganska färsk Edil i form av Karin Svensson.
Man ska inte vila på hanen. Göran Samsioe, professor i gynekologisk endokrinologi, laddar magasinet med förklaringar.
– Ja, det stämmer faktiskt. När flera kvinnor bor nära varandra så synkroniseras menstruationerna. Detta har varit känt länge hos familjer med många döttrar där döttrarna i princip alltid menstruerar samtidigt som modern. Fenomenet är också väl känt från till exempel internatskolor för flickor, säger Göran Samsioe.
Okej, det verkar som att det nog inte är en myt trots allt. Men hur funkar det här egentligen?
– Det dröjde ända in på 90-talet innan man åtminstone delvis förstod mekanismerna bakom. Men numera vet man att det är så kallade feromoner (ett slags luktämne) som påverkar kärnor i en del av hjärnan som heter hypotalamus som i sin tur reglerar ett ämne som heter GnRH (gonadotrophin-releasing hormone) och som i sin tur påverkar hypofysen, som i sin tur påverkar äggstockarna.
Hängde ni med? Inte vi heller, Göran Samsioe förklarar vidare och ger oss ett exempel.
– Man vet att dessa feromoner utsöndras via svett och speciellt då via armsvett, det vill säga från armhålan. Så vid ett tillfälle var det en tjej på en skola, en flickpension i Schweiz, som hade mycket kraftig armsvett. På så sätt kom hon att styra de andra tjejernas menstruationer. Armsvetten gjorde att det var svårt att vistas i närheten av henne. Detta ledde till att man tvingades operera bort hennes svettkörtlar i armhålorna. I och med det så kunde hon inte dominera de andra tjejernas mens utan blev nu i stället själv dominerad av en annan tjej på skolan.
Göran Samsioe berättar att desto större yta som feromoner utsöndras från, desto kraftigare verkan får de. Att odla hår under armarna är därför en god idé om du känner ett uppdämt behov av att dominera dina korridorskamraters menstruation. De kvinnor som däremot använder sig av p-piller löper ingen som helst risk att bli dominerad av någon annan än just pillret.
Att synkroniserad menstruation blivit utsatt för mytbildning är kanske inte så underligt trots allt.
– Nu när i princip alla rakar bort håren och dessutom använder deodorant så är effekterna inte lika tydliga som de var förr i tiden, förklarar Göran Samsioe.
PINGVINKIDNAPPNINGEN
En student i antingen Lund, Stockholm eller Göteborg vaknar upp en morgon bakfull och dan. Hon eller han masar sig upp för ett toalettbesök, hasar ner byxorna och lättar på trycket. I ögonvrån ser den yrvakna studenten något som rör sig i badkaret. En pingvin!
I Lund utspelar sig händelseförloppet ofta på sjuttiotalet, och då rör det sig om ett par studenter som gör inbrott i en djuraffär. De ska sedermera haft pingvinen i badkaret under en månads tid fram tills dennes oundvikliga död. Pingvinen ska enligt uppgift numer ligga begravd på Sparta.
Jonas Wahlström, chef på Skansenakvariet och känd för att ha uppkavlade armar och skägg på TV, är för dagen mycket stressad. Men visst hinner han med att krossa djuraffärsscenariot och därmed också lundaversionen.
– Det där är rent nonsens. Pingviner har aldrig förekommit som husdjur, säger han.
Att historien skulle utspelat sig i Stockholm håller Wahlström också för osannolikt.
– Det är lika mycket en myt det också, det har aldrig försvunnit någon eller något här, säger Jonas som verkar minst sagt säker på sin sak.
På Slottskogens djurpark i Göteborg är risken eller chansen som störst att pingvinhistorien faktiskt inträffat. Valda delar av parken är öppen dygnet runt och staketet är inte högt. Katrin Hansson på djurparken känner också till myten.
– Den historien har cirkulerat under årens lopp. Men med den erfarenhet jag har av pingviner är jag ytterst tveksam till att någon skulle kunna plocka med sig en pingvin.
Katrin menar att pingviner är snabba fåglar och att de omedelbart söker sig till djupt vatten om fara hotar.
– Dessutom är de utrustade med en kraftig näbb som klipper likt en sekatör. Ett bett som gör att du spontant vill släppa djuret. Om någon ovan person mot förmodan lyckats fånga en pingvin skulle det medföra svåra bettskador.
Katrin låter hälsa att man räknar in pingviner varje morgon och att de naturligtvis skulle reagera om något djur fattades. Hon bedömer det således som ytterst osannolikt att denna händelse skulle ha inträffat.
Illustration: Maria Esaiasson
