Kulturkonjunkturen dyker

Vad händer med konsten när tidningarnas förstasidor pryds av krigsrubriker och Island sjunker? I högkonjunkturens baksmälla konfronterar kulturen det stora svarta och bildning blir det nya Gucci.

Redan de gamla grekerna hade hög- och lågkonjunktur.

En något grovhuggen historieskrivning: Under 400-talet före Kristus blomstrar Aten. Perserna besegras. Pengarna rullar in som de ska. Den framgångsstinna kulturen föder storartade dramatiker som Sofokles och Euripides. Runt deras skådespel samlas tiotusentals människor för att frossa i otrohetsaffärer och Dionysos överflöd.

I 300-talets början invaderas Aten av Sparta. Ekonomin krisar. Självkänslan sviktar. Västerlandets främsta filosoftrio, Sokrates – Platon – Aristoteles, börjar vandra längs gatorna och fråga efter meningen med det hela.

Det kreativa och dekadenta århundradet följs av det eftertänksamma.

I dag talar allvarliga experter om lågkonjunktur och kris. Kostympojkarna i Wall Street-kontoren rusar ut och smäller i dörren. Festen är över och det verkar som att även vår kultur kommer börja investera inåt.

Blå toner och cigarettrök sipprar ut från stockholmska källarlokaler. Det är glatt 1920-tal och din mormor vågar klippa håret. På andra sidan Atlanten har The Jazz Singer, den första ljudfilmen, bejublad premiär. Den behandlar en ung man som bryter mot sin familj och gamla konventioner genom att spela jazz i stället för kyrkomusik.

Fyrtio år senare, i högkonjunkturens 60-tal, skapar några franska filmskribenter sig själva som auteurs och revolutionerar filmvärlden med långa kameraåkningar längs Paris gator.

I konstvärlden börjar man uttrycka sig genom performance och videoinstallationer.

Formförnyelser kommer gärna ur perioder av stark tillväxt. På tvärs mot myten om den fattiga konstnären och skapandet ur brist.

– Låg arbetslöshet, hoppfullhet och god materiell standard är förutsättningar för en innovativ kultur, säger Lars Svensson, professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet.

Det är alltså inte i kristider som konstnärer filmar med skakig handkamera eller plitar ner manifest. Däremot blir deras val av teman mörkare, mer djuplodande och färgade av samtidens ångest.

– Vilka berättelser som förmedlas är tydliga indikatorer på det ekonomiska läget, förklarar Erik Hedling, professor i litteraturvetenskap med inriktning på film och medier vid Lunds universitet.

Framför allt film är en stämningskänslig kulturform. När stora pengar står på spel är det nödvändigt att ligga nära samtidens syn på tillvaron.

Under 30-talet skildrades den amerikanska misären i socialdramer som Vredens druvor och Frankrike bjöd på undergångskänslor som var starkt knutna till depressionstillståndet.

Ett mer aktuellt exempel på stämningar i lågkonjunktur är den svenska nittiotalsfilmen. Förra årtiondets mest hyllade produktioner hette Jägarna och Fucking Åmål.

I Jägarna skildras ett genomkorrumperat samhälle och i Fucking Åmål är lesbiska Agnes kompis med rullstolsbundna Viktoria bara för att hon inte har någon annan att vara med.

Filmerna har gemensamt unga upphovsmän och dyster världsbild. Kritiken är inte konkret politisk utan andas allmän uppgivenhet och desillusion.

– Tillvaron är mörk och allt hopp står till det individuella modet, sammanfattar Erik Hedling.

Även i modebranschen går lågkonjunkturer i svart. Redan i våras började amerikanska medier att spekulera och romantisera kring det nya fattigmansmodet. Därefter har ”recession chic” blivit ett nästan slitet uttryck i modepressen. Kulturmagasinet Bon var först att outa begreppet i svensk media. Tidningens redaktionschef Linda Leopold bekräftar att trenden under lågkonjunktur blir mörkare och kärvare.

– Tänk 90-tal och grunge och heroin chic – till skillnad från högkonjunkturer då det är mer okej att se lyxig ut. Som i slutet av 80-talet då man helst skulle se ut som en överdekorerad julgran.

När ekonomin krisar finns begränsat utrymme för kreativa experiment och många mindre modeskapare går omkull. De etablerade märkena tvingas satsa på säkra kort.

– Tittar man på de svenska vårkollektionerna tycker jag att man ser det tydligt: många märken söker sig tillbaka till rötterna och gör ganska nedtonade basplagg, till exempel Hope och Filippa K, säger Linda Leopold.

Att experimenterandet minskar även på individnivå är ganska naturligt. När du bara har råd med en vinterkappa väljer du förmodligen inte den grällaste färgen.

Framöver kan man också tänka sig en viss temaförskjutning bland skyltböckerna i bokhandeln. Martina Bonniers modetips i tiotusenkronorsklassen skapade debatt i högkonjunktur men känns otänkbara under krisperioder. Glansiga titlar som Ebbas stil och Älskade skor! är ytlig förströelse när kontot bjuder till, men provocerande i tider av nudlar.

Att Blondinbella bestämt sig för att göra sin blogg mer seriös och samhällsdebatterande, eftersom ”folk tröttnat på reklam och ytlighet”, kan tolkas symboliskt.

Givetvis föder alla trender motreaktioner. En alternativ respons på trista tider och mörk kultur är eskapism. Under 30-talet frodades glamourfilmer, tänk Kameliadamen med Greta Garbro, och hur Fred Astaire steppade in i historien. I dag spekuleras det om en ny litterär sagotrend och Inger Edelfeldt, författare till nyutgivna sagoromanen Namnbrunnen, kommenterar själv sin bok som ”tröst, nu när tiderna blir sämre”. Parallellt med längtan att få sin dystra världsbild bekräftad löper alltså behovet av att glömma.

Linda Leopold ser samma tendens av motreaktion och verklighetsflykt i modet.

– Tittar man internationellt så dryper flera höstkollektioner av sagoinfluenser.

Man skulle kunna tro att kulturkonsumtionen sjunker med samma lutning som aktiekurvorna. Att böcker, teater och bio är lyxprylar som bortprioriteras när kapitalet sinar. Nope.

Medan tekniken dammar i skyltfönstren väljer vi att investera i kultur. Det enda som sker är en viss omfördelning. I stället för inbundna böcker konsumeras pocket. Lågkonjunkturer är perioder då vi verkligen läser, snarare än skyltar med snygga titlar i bokhyllan. I kristider satsas även mer pengar på universitetet och de stora vinnarna är, tadaa: humaniora!

Snarare än att bli desperata på pragmatiska ingenjörsutbildningar slänger vi CSN-lånet på Kirkegaard och Proust.

– När framtidsutsikterna ser dystra ut tänker många att man lika gärna kan prioritera det man verkligen tycker är intressant, säger Ann Steiner, lektor på litteraturvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet.

I dag stiger de immateriella värdena medan de ekonomiska sjunker. Bildning är det nya status.

Din smartaste framtidsinvestering är att gå på djupet. Krypa upp i en noppig fåtölj, plöja några klassiska filosofer och fundera över meningen med det hela.