I en klass för sig

Orosmolnen tornar upp sig över Lunds tekniska högskola. Många av nybörjarstudenterna är dåliga på matte.

Men lösningen på denna svåra ekvation står kanske att finna några kilometer bort – i ett klassrum på en gymnasieskola.

Vi befinner oss högst upp i Matematicums mörkbruna tegelbyggnad. LTH:s studierektor Lars-Christer Böiers letar febrilt i sina pappershögar. Till sist hittar han det han sökt efter: tabellerna som säger det mesta om nybörjarstudenternas kunskaper i matematik.

– Jag kan se att antalet duktiga har minskat, och att antalet svaga har ökat, konstaterar han utan omsvep.

Sedan drygt tio år tillbaka får alla nya studenter på LTH inleda sin första termin med att göra ett färdighetstest i endimensionell analys. En matematik som studenterna förväntas kunna när de lämnar gymnasiet för högskolan. Trots det har antalet studenter som misslyckas på testet nästan fördubblats sedan 1997. Resultaten har visserligen varit bättre vissa terminer och fördelar sig olika beroende på utbildningsprogram. Men när allt kommer omkring har många studenter bristande förkunskaper i matematik när de börjar på LTH.

Lars-Christer Böiers tror att sänkta krav på lärarutbildningen spelar in för hur matematiken lärs ut. Han tror också att grundskolans och gymnasiets utbildningsplaner hade kunnat underlätta mer för elever som klarar av större utmaningar.

– Man avskaffade ju särskild kurs i matematik på högstadiet för ungefär femton år sedan. Det kan man tolka som att alla läser allmän kurs och blir sämre förberedda inför gymnasiet. Det är ju också lite konstigt att duktiga studenter börjar med matematik A på gymnasiet, som egentligen är en repetition från grundskolan. Den kursen håller man på med väldigt länge.

Men det blåser nya vindar i det svenska skollandskapet. Från och med 2009 startar en försöksverksamhet med tio stycken så kallade spetsklasser i bland annat matematik. Ytterligare tio klasser väljs ut 2010. Spetsutbildningarna kommer att ha en betydligt högre studietakt och svårighetsgrad än övriga gymnasieutbildningar. Eleverna kommer även ges möjlighet att läsa in högskolekurser parallellt med gymnasiestudierna och få betygen tillgodoräknade när de börjar studera vid en högskola.

En av många gymnasieskolor som hoppas få vara med från starten är Spyken i Lund. Men på sätt och vis har man redan börjat.

Matematikläraren Roger Bengtsson plockar upp en svart tuschpenna ur sin väska och ritar en vågformad linje på den vita tavlan.

– Hur ska vi kunna beskriva det här i tal, frågar han och låter blicken vandra längs med sju koncentrerade ansikten.

– Vi behöver ett koordinatsystem, svarar eleven Fredrik Brange till slut.

– Bra samarbete! Du läste nästan mina tankar där, säger Roger Bengtsson och ritar två axlar som skär varandra på tavlan.

Vi befinner oss i ett klassrum på Spykens gymnasieskola. Sju elever sitter samlade i de två bänkraderna närmast tavlan. Deras kurs i linjär algebra är identisk med den som läses av nybörjarna på Lunds tekniska högskola. Och när vektorer och matriser väl fallit på plats får de tre tjejerna och fyra killarna bege sig till högskolans lokaler. Där får de skriva samma tenta som LTH-studenterna.

Artonårige Fredrik Brange har haft lätt för matematik ända sedan lågstadiet. Den sista av gymnasiets ordinarie matematikkurser blev han färdig med redan i andra ring. Men möjligheten att få tentera på högskolan är inte den främsta orsaken till att han hoppade på kursen i linjär algebra.

– Det spelar inte så stor roll. Hade det funnits andra gymnasiekurser i matte så hade jag läst dem, men det finns det ju inte. I värsta fall hade jag väl fått sitta och repetera för att hålla matten vid liv, annars försämras kunskaperna, säger Fredrik.

En annan som blivit färdig i förtid och räknar linjär algebra är sjuttonåriga Anna Gummeson. Även hon fokuserar mer på själva undervisningen än tentan.

– Jag läste upp till D-kursen lite snabbare än alla andra. Så detta är den enda matten jag har möjlighet att räkna den här terminen, säger hon.

Anna Gummeson är tacksam för att hennes lärare låtit henne gå fram snabbare i matematik. ”Annars hade jag blivit frustrerad”, säger hon.

Varken Fredrik eller Anna tycker att de räknat för fort för sitt eget bästa. Tvärtom är de tacksamma för att deras lärare låtit dem räkna i sitt eget högre tempo. Medan klasskamraterna haft genomgång har Fredrik och Anna suttit bredvid och räknat på egen hand.

– Det är en lättnad att jag fått göra det, annars hade jag blivit frustrerad. Lektionerna hade känts tråkiga för att jag inte hade fått någon utmaning, säger Anna.

Hon får medhåll av Fredrik:

– Jag känner väl att jag alltid har fått ta hela ansvaret för utbildningen. Men det tycker jag är helt acceptabelt. Jag tycker mest synd om alla elever på andra skolor där man inte får fortsätta i sin egen takt. Många stoppas ju när de är för duktiga, säger han.

På frågan om vad han anser om införandet av spetsklasser ställer sig Fredrik Brange positiv. Ett kanske inte helt oväntat svar med tanke på att han är ordförande för Liberala ungdomsförbundet i Lund. Samma ungdomsförbund som står allra närmast skolminister Jan Björklund, elitklassernas främsta förespråkare.

Men i första hand är Fredrik Brange trots allt en matteintresserad skolelev, och som sådan har han fått uppleva det svenska skolsystemet långt före sitt politiska engagemang.

– Jag har själv upplevt att lärarna har en tendens att stoppa en. Jag har till exempel ett minne från lågstadiet då jag skulle få fyrans mattebok. Då sa läraren något i stil med: ”Nu får du inte räkna ut den här boken lika snabbt som treans”. Skolan är väl ändå till för att uppmuntra till studier och inte för att hämma elevers intressen för kunskap, säger Fredrik med en lätt irritation i rösten.

Själv kommer han att ha hunnit gå ut gymnasiet innan spetsklasserna införs.

– Men det är ett bra förslag. Det finns ju redan speciella idrottsklasser, så det borde ju även gälla för teoretiska ämnen som matematik, säger han.

Fredrik Brange, tycker att elitklasser i matematik är en bra idé.

Roger Bengtsson är bra på att hålla låda. En och en halv timme i sträck, för att vara exakt. Han pratar och ritar på tavlan om vartannat samtidigt som resonemangen blir allt mer abstrakta. Så småningom får eleverna lära sig hur man beräknar en helt annan linje än den som Roger Bengtsson ritat i början av lektionen. Linjen är osynlig. Och inte nog med det så skär den genom ett lika osynligt rum med fyra dimensioner. Men så rör det sig ju också om matematik på högskolenivå.

– En vanlig lektion går en tredjedel av tiden åt till genomgång, sedan får eleverna räkna och så har man kanske en uppföljning mot slutet. Här är alla blocken större. Jag kan prata två lektioner i sträck innan eleverna börjar räkna. Det orkas nog inte med i allmänhet, säger Roger Bengtsson.

Specialkursen i linjär algebra, eller ”matematik breddning” som det officiellt heter, startade för tre år sedan. Kursen kom till efter att skolledningen upptäckt ett behov hos vissa elever.

– Spyken har ju haft duktiga elever i matematik ganska länge, och jag vet att det funnits elever som pluggat problemlösning på LTH på egen hand. Det gjorde att Spyken bestämde sig för att organisera ett samarbete med LTH och erbjuda en riktig kurs. Vi hade ju ett elevunderlag och skolan vill profilera sig inom matematik, säger Roger Bengtsson.

I och med Spykens ansökan om att få ha en spetsklass i matematik från och med nästa år kan skolans profil i ämnet komma att stärkas ytterligare.

– Spontant tycker jag att det är bra. Men det är inte säkert att den som är duktig på matte alla gånger vill gå i en speciell klass. Frågan är alltså hur spetsutbildningen ska organiseras. Kanske kan man ha vanliga klasser där den avancerade matematiken blir ett tillval för dem som vill, säger Roger Bengtsson.

Borta på Matematicum ställer sig Lars-Christer Böiers tveksam till införandet av elitklasser i matematik.

– Jag ser inte att det skulle ha någon större effekt på vår verksamhet. Jag skulle hellre se att man höjde nivån på lärarna så att alla kunde undervisa på elitnivå och på så sätt ge alla elever stimulans, säger han.

Både Fredrik och Anna är ganska säkra på att de vill läsa vidare efter gymnasiet. Gärna något med matematik. Men några exakta planer på vad det blir för utbildning har de ännu inte. Kanske får de en försmak när de skriver sin tenta på Lunds tekniska högskola till våren.

Blir de godkända kan Fredrik och Anna få sina tentapoäng tillgodoräknade om de börjar på LTH. Fram till dess kommer de rättade tentorna att ligga och vänta på dem i ett kassaskåp.

Fotnot: Den 15 januari presenterade Skolverket de tio första gymnaiseskolorna som får lov att bedriva spetsutbildning. Spyken i Lund kom inte med, men skolan får en ny chans nästa år då ytterligare tio gymnasier väljs ut att delta i försöksverksamheten.