Bygg ut den Svenska högskolan med 14.000 platser. Det skriver Patrice Soares, företrädare för Lunds socialdemokratiska studentklubb (LSSK).
Den borgerliga regeringen för en synnerligen förlegad, bakåtsträvande och elitistisk högskolepolitik. erige behöver fler höguEn politik som går ut på är att dela in, sortera och separera människor, fattig från rik, akademikerbarn från arbetarbarn, studievan från studieovan, priviligerad från opriviligerad. Det är en politik vi socialdemokrater avskyr, en utbildningspolitik som inte bara är djupt orättvis utan som också har verkligheten som främsta fiende: Sverige behöver fler högutbildade, inte färre.
Svenska universitet och högskolor måste byggas ut, både de små och stora högskolorna och universiteten. Något annat har Sverige inte råd med, i synnerhet inte om vi skall klara konkurrensen från morgondagens kunskapsintensiva marknad. För regeringen tycks det dock viktigare att en relativt liten grupp akademiker får behålla sin exklusivitet, än att Sverige klarar möta framtida kunskapsintensiva utmaning. Detta är ett exempel på klassisk borgerlig elitism, av sämsta sorten.
Regeringens högskolepolitik började ju föga förvånande. Det första utbildningsministern gjorde när han satt sin fot på utbildningsdepartementet var att ta bort 25:4 regeln. Regeln som gav en person, som var minst 25 år gammal och hade jobbat minst fyra år, allmän behörighet till högskolan. Sen gick han vidare och dränerade komvux på pengar, så att så få som möjligt skulle kunna läsa in eller upp gymnasiebetygen. Och nu går han vidare och avskaffar högskolebehörigheten för de elever som går praktiska program i gymnasieskolan. Det är dags att skilja fåren från getterna, göra det svårare för elever som går praktiska program att komma in på högskolan. Något som med all sannolikhet kommer att öka den sociala snedrekryteringen ytterligare. Inget talar heller för att Björklunds excess i elitism kommer att sluta här. Elitism är hans signum, varför fler elitistiska förslag med all säkerhet kommer att komma från utbildningsministern innan mandatperioden gått ut. På den punkten lär han inte göra oss besvikna.
Regeringen döljer, som ni ser, sannerligen inte sitt förakt för människor från studieovana hem. Dessa människor skall helst inte sätta sin fot på våra högskolor och våra fina universitet, även om en del högskolor, i deras mening, givetvis är finare än andra. Uppsala universitet, Stockholms universitet, Kungliga Tekniska Högskolan och Chalmers anses till exempel finare och bättre än högskolan i Skövde, högskolan i Kristianstad, högskolan i Halmstad, med flera. Allt enligt borgerlig retorik: ”bygdehögskolor” som borgarna lite föraktfullt kallade de nya högskolorna på den tid det begav sig. Högskolor som kommit att betyda enormt mycket för studenter som inte velat flytta långt från sin hemort, högskolor som inneburit ett betydande uppsving för det lokala näringslivet, högskolor som givit många mindre orter självförtroendet åter, högskolor som givit fler människor chansen att studera, högskolor som genom sin mångfald berikat Sverige och svenskt högskoleväsende, högskolor som högern aldrig önskat och som de därför konsekvent motarbetat.
Svensk höger har en lång och stolt tradition av att försämra svensk skola och högskola, att förhindra progressiva reformer, att förhindra social rörlighet och att försvåra för vanliga människor som vill förkovra sig och öka sin kompetens och sin konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Medan vi socialdemokrater gått in för att skapa en rättvis och sammanhållen högskola, en högskola där människor får en andra, en tredje och en fjärde chans, har högern alltid velat se en högskola för fåtalet. En högskola för eliten.
Till skillnad från högern har vi socialdemokrater en vision och en politik för en mer jämlik högskola. En högskola där alla kan känna sig välkomna: fattig som rik, gammal som ung, tjej och kille, invandare och svenskfödd, en högskola som bejakar alla människors möjlighet att skaffa sig en bra utbildning, en högskola där alla är behövda, där alla blir sedda, där alla känner att de får utvecklas och förkovra sig, på sina villkor. Vi vill kort sagt skapa en högskola för alla.
Vi vill därför bygga ut högskolan med drygt 14 000 platser från 2009 till 2011. Det är
14 000 människor till som får chansen att förverkliga något de drömt om. Det är visionärt, det är rättvist, det är jämlikt.
Vi i det röd-gröna blocket ökade, mellan åren 1994-2004, antalet högskoleplatser med fler än 100 000 platser. Det är 100 000 människor till som fått chansen att studera och förkovra sig, som fått förverkliga sig själva och den dröm de närt. Vi skapade dessutom under samma period flera nya högskolor (Malmö högskola, Södertörns högskola m.fl.) och tre nya universitet (Växjö, Örebro, Karlstad). Denna utbyggnad av högskolan, i hela landet, har hjälpt till att minskat den sociala snedrekryteringen, och gjort att vi nu har minst en högskola i varje svenskt län och region.
De borgerliga däremot, kämpade konsekvent emot samtliga dessa reformer. De vill inte ha en skola för alla. Och tycks inte heller se att Sverige i framtiden kommer vara tvunget att ha många högt utbildade människor om vi skall kunna konkurrera på morgondagens marknad.
”Alla som utbildar sig kommer inte få jobb”, ”vi överutbildar den stackars massan”, ”kvalitén på undervisningen kommer bli lidande”, så låter ju högerns visa. Och så har den ju låtit ända sedan Tage Erlanders dagar, och tidigare ändå. Vart enda förslag, var enda reform, var enda proposition som vi socialdemokrater lagt fram för att öppna upp högskolan för fler människor har de borgerliga röstat emot, var enda ny högskola har de motarbetat, var enda nytt universitet har de varit emot, var enda ny plats på högskolan har de bekämpat.
Enligt borgarna verkar det inte finnas någon hejd på allt elände en utbyggd högskola för med sig. Den elitism som detta är ett uttryck för, denna egoism, detta sorterande och detta förakt för människor från studieovana hem är borgerlig utbildningspolitik i praktiken. En elitistisk politik som syftar till att sortera. Det är en utbildningspolitik vi socialdemokrater aldrig vill, kan eller kommer att acceptera. Eftersom vi vill skapa ett jämlikt samhälle, ett samhälle som ger alla möjligheten att förverkliga sig själva. Och därför att vi anser att Sverige i framtiden skall konkurrera med hög kunskap, inte med låga löner, osäkra anställningsförhållanden och sänkta ersättningsnivåer.
genom Patrice Soares