De flesta har hört talas om det men få kan med handen på hjärtat säga att de bevittnat detsamma. Allra minst är kategorin för de som varit med om det själva. Lundagård bestämde sig för att ta reda på om man verkligen ska bära frack vid tionde omtentan?
– Jag har hört om denna sedvänja och jag tror att det är svårt att säga om det finns något rätt eller fel svar eftersom det handlar om någon form av studentikos plojetikett, förklarar Fredrik Tersmeden, arkivarie vid universitetsarkivet.
Tersmeden, som är väl bevandrad i det studentikosa Lund, tror att traditionen främst härrör från Lunds tekniska högskola och att den eventuellt även finns på andra tekniska lärosäten i landet.
Vanligare med frack förr
Historiskt sett har det dock inte varit ovanligt att man tenterat i frack, men då har detta helt enkelt varit standardklädsel och inte haft något att göra med vilken gång i ordningen man tenterat, berättar Tersmeden.
– Vad jag kunnat läsa mig till så var nog frack vanlig tentamensklädsel under hela 1800-talet. Studenten på C G Jensen-Carléns berömda teckning från 1917 (i planschserien Drag ur studentens liv) har frack på sig när han tenterar för professor Thyrén.
Till saken hör ju att tentamina vid denna tid nästan uteslutande avlades som enskild muntlig examination hemma hos professorn och att tentan således även blev ett slags ”visit” där man kan tänka att tidens allmänna etikett krävde en proprare klädsel.
Lundagård lyckades dock leta rätt på en person som inte tenterat på professorns kammare men likväl haft det tveksamma nöjet att klä sig lite extra fint på tentamensdagen. Mot löfte om anonymitet berättar Sara sin historia från mitten av 90-talet.
– Jag vet inte hur jag fick reda på denna tradition, men det bar sig inte bättre än att jag skrev om en tenta för tionde gången. Jag lånade då en frack av en god vän och det vore en ren lögn att säga att den satt som gjuten.
Behövde inte förklara sig
Sara tror att det var i Carolinasalen i Kungshuset som hon skrev tentan. Vad hon emellertid är säker på är att utstyrseln väckte stor förtjusning bland de andra tentamensskrivarna såväl som vakterna.
– Jag behövde inte förklara min klädsel för dem. De förstod vad det var frågan om och försökte att inte se alltför medlidsamma ut, säger Sara som låter hälsa att hon för övrigt klarade tentan med ett VG.
Med de sänkta kunskapskraven vid landets lärosäten tillsammans med CSN:s skärpta regler har förekomsten av denna tradition drastiskt minskat. Risken är alltså stor att traditionen går i graven och i framtiden blir föremål för än mer mytbildning. Men Sara ser en lösning.
– Ett sätt att rädda traditionen vore om man förändrade antalet omtentor från tio till, tja, fem gånger. På så sätt anpassar man traditionen till dagens förutsättningar, visst vore det en välgärning?
Fotnot: Sara heter egentligen någonting annat.
Foto: Maria Uvelöv
