Kulturens årliga julstök blev en fristad.
En liten strimma av julstämning och gemyt, under söndagen då Lund fylldes av demonstranter och tumult.
Uppskrämda hästar, skällande hundar och maskerade demonstranter. Det möttes jag av när jag klev av tåget i Lund. Hjälplöst drogs jag med i strömmen av människor som kommit med samma tåg för att ansluta sig till demonstrationerna. Yrvaken som jag var efter min tupplur i tågvagnen insåg jag inte vad som pågick förrän en raket svischade förbi och jag fick ta skydd mot stationshusets vägg.
Från de kullerstenskastande demonstranterna vid stationen tog jag mig bort till de fredliga eldkastarna inne på Kulturen. Här syntes inte ett spår av den hätska stämningen som rådde bara några kvarter bort. Barnfamiljer och studenter strosade lugnt runt bland de olika stånden. Tora som stod och hällde upp champinjonsoppa vid Gourmet Grön berättade att det hade varit en hel del att göra under dagen men någon direkt oro hos besökarna hade hon inte märkt av. Förutom den vanliga julstressen.
Det är mycket som ska hinnas med när julen börjar nalkas, men vare sig du ville ha tovade tomtar eller designade smycken så fanns det mycket att välja på i de olika hantverksbodarna. De flitiga som redan hade inhandlat sina klappar kunde få hjälp att skriva vitsiga rim i Vrams prästgård som tillfälligt gjorts om till rimstuga.
Doften av glögg och brända mandlar får mig alltid att bli sentimental. Jag minns särskilt julskyltningarna hemma i Småland när jag brukade skynda mig ned till leksaksaffären för att kika in i skyltfönstret på den slumrande tomten vars mage höjde och sänkte sig i takt med snarkningarna. Jag brukade också alltid ta lotter i vinst varje gång-stånden och vinna mjukdjur i gräsliga neonfärger. Här på Kulturen var dock hantverket i fokus, inga identiska massproducerade ”made in Taiwan” prylar här inte. Och det var verkligen intressant att se de skickliga slöjdarna i arbete.
Julsånger sjöngs av finstämda men lågmälda körer vid dansbanan och utanför Boseby kyrka. Besökarna samlades för att lyssna till sångerna. Jag står själv kvar en stund, glad över att så många har tagit sig hit ändå. Trots flygande gatstenar och avspärrade gator. Att gå på Kulturens julmarknad är tydligen en tradition som inte bryts i första taget.
Bild: Jonas Damsgård samt Johanna Christersson
