Den våldtäktsdömde lundastudenten får inte fortsätta sina studier. Det är nog ett vettigt beslut, men de principiella skiljelinjerna är svåra att dra. När blir brottsligheten egentligen för grov för universitetet?
Så fick ex-rektor Bexell rätt till sist. Häromdagen gick länsrätten i Stockholm på universitetets linje och beslutade att den våldtäktsdömde läkarstudenten inte får fortsätta sin utbildning.
Historien ser i korthet ut så här: Studenten har erkänt att han förgripit sig på en väns minderåriga lillebror. För detta har han dömts till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.
Universitetet ville få bort studenten och vände sig därför till Högskolans avskiljningsnämnd. Nämnden ansåg dock inte att det fanns risk att studenten skulle upprepa brottet och lät honom vara kvar. Universitetet överklagade beslutet till länsrätten i Stockholm, som nu alltså gett universitetet rätt. Studenten måste sluta.
Länsrättens beslut är nog rimligt, men ur det springer intressanta och angelägna principfrågor. Få yrkesroller är så fyllda av ansvar som läkarens, och jag skulle inte vilja att en våldtäktsman lutade sig över mig på britsen i undersökningsrummet. Men hur brottslig får man vara i universitetsvärlden? Vem är för kriminell för akademin? Och vilken kriminell belastning är för stor för att efter avslutade studier få plocka ut en examen och börja arbeta? Skulle du känna dig bekväm när du lämnar din avkomma till en lågstadielärare som är dömd för grov misshandel? Skulle du vilja lägga dina surt förvärvade sparpengar i händerna på en förvaltare som är dömd för bedrägeri? Ska personer som dömts till mångåriga fängelsestraff för narkotikabrott få läsa juridik?
I förlängningen kommer fler frågor: hur länge bör en våldtäktsman betraktas som en våldtäktsman? Ska inte straffet som de rättsliga instanserna fastslår räcka? Tar sig universitetet olovliga friheter när man bestraffar en dömd brottsling ännu en gång?
I fallet med den våldtäktsdömde läkarstudenten betonade Högskolans avskiljningsnämnd att man endast tog ställning till riskerna med att låta studenten fortsätta utbildningen. Utfärdandet av läkarlegitimation ansvarar Socialstyrelsen för.
Socialstyrelsen har varit försiktig med att uttala sig i lundastudentens fall, men läkarlegitimationer har utfärdats till våldtäktsdömda tidigare.
För några veckor sedan berättade tidningen Dagens Medicin om en läkarstudent som 1998 dömdes för våldtäkt och misshandel av ett litet barn. Han tilläts fullfölja sina studier och arbetar nu som läkare i södra Älvsborg.
Nu avskiljs alltså en annan våldtäktsdömd student från sina studier. Okej eller inte? Förmodligen rimligt. Är frågan om vilka brott som kan accepteras av akademin komplicerad? Absolut. Är skiljelinjerna svåra att dra? Sannerligen.
Det är dags för universitetet, avskiljningsnämnden och oss vanliga dödliga att på allvar fundera över hur kriminell man egentligen får vara för att få stanna i kunskapens korridorer.
