Smålänning, psalmist, professor i etik och Lunds universitets rektor 2003-2008. Fokuserad och äregirig byggde han sin karriär inom universitetsbyråkratin på att låtsas vara tankspridd och försynt. Övervann sin naturliga blygsel genom att öva tal framför spegeln och ökade vitsfrekvensen markant inför rektorsvalet 2002. Insåg att det krävdes fyra rektorer för att väga upp en Honeth och startade en ledningsgrupp. Skrev ihop en ekonomisk krisplan för universitetet tillsammans med Allan Larsson över en öl i baren på Scandic Sergel Plaza. Var aldrig främmande för de mer spexikosa delarna av rektorsuppdraget: sålunda red han en dimmig dag utklädd till farao på en kamel genom Lundagård. Största svaghet: kungligheter, kungliga medaljer och TV-kameror på Nobelfesten, ”Kära Kronprinsessan!” Motto: ”Det var inte bättre förr, men det var inte heller sämre.” Övrigt: Han har handlett doktorander utan nämnvärd klander. Slutmäle: den bästa vi haft.
Q kvad med rytmen hämtad från Sv. Ps. 155:
Göran avgår efter sex år,
lämnar sitt rektorat.
Avstår nu tal på GA-balen,
Rosénplakat,
LUS-malörer, punschodörer
(Per skapar allting nytt).
Slipper nu vitsen, eftersitsens
fördömda pytt.
Kronprinsessor, ESS-or,
HSV:s arga list
Undgår Bexell. Putäll på dig nu,
gamle LURD-ist!
Göran rider vad det lider
bort på kameldetalj:
Ge mig pension men först en kungligt
rejäl medalj!
Illustration: Caroline Lundin
