Den moderna, organiserade asatron vill bort tvätta bort nationalistiska stämplar och frigöra sig från klyschig vikingaromantik. Målet är att den ska bli accepterad religion bland andra. En ny avhandling går på djupet med en av Sveriges minsta organiserade trosinriktningar.
Migrationsvetaren och religionsforskaren Fredrik Gregorius har nyligen disputerat med Sveriges första avhandling och längre studie om modern asatro. Titeln är Modern Asatro. Att konstruera etnisk och kulturell identitet. Ämnesvalet var långt ifrån en slump.
– Nyhedendom har intresserat mig väldigt länge. Jag har även intresserat mig för andra nyhedniska rörelser och kulter och skrivit om dem, som Wicca, Satanism och liknande. Jag skrev dessutom min d-uppsats om Sveriges Asatrosamfund, den största gruppen för asatroende, säger Fredrik Gregorius.
Ingen politisk organisation
Asatron har alltid varit offer för mytbildning och ryktesspridning. Den har i perioder haft direkta kopplingar till nationalistiska rörelser. I vår tid kopplas den ofta samman med högerextremism och rasism. I sina efterforskningar och i möten med svenska asatroende har Fredrik Gregorius aldrig stött på några fall av politisk extremism.
– Det finns idag ingen organisation för högerextrema grupper där man blandar in termer som rasbegrepp och behovet av genetiskt släktskap med de andra utövarna. Det finns däremot strömningar inom de nationella rörelserna men den finns inte organiserad idag. Det kan dock komma att ändra sig.
Han menar att den moderna asatron snarare drar åt det apolitiska hållet.
– Det är inte en politisk rörelse i någon form. Är folk ändå politiskt aktiva inom de mer organiserade delarna av asatron tenderar det att dra åt vänsterhållet. Det finns naturligtvis de som röstar på borgerliga partier men det finns en tonvikt mot att man har sympatier åt vänsterhållet.
Enligt Fredrik Gregorius bygger den moderna asatron främst på ett gammalt intresse, ett miljöengagemang och en känsla av att ha hem till rätt kulturellt och historiskt sammanhang. Etnisk svenskhet är inget krav, enligt de flesta asatroende, som betonar att rörelsen är demokratisk och antirasistisk.
– De vet ju att nazisterna höll vikingatiden högt, och att högerextrema gärna använt sig av torshammare och andra fornnordiska symboler. Just därför tar Asatrosamfundet i Sverige mycket klart avstånd från allt sådant, säger Fredrik Gregorius.
Uppstod på 1970-talet
De nationalistiska grupperingar inom asatron som uppstod i början av 1900-talet har idag fått ge vika för en spirituell religion med shamanism i botten. Asatron som den ser ut idag har funnits sedan tidigt 1970-tal. Olika rörelser uppstod oberoende av varandra ungefär samtidigt i England, USA och på Island. Fredrik Gregorius menar att den moderna asatron är en produkt av tidens större nyhedniska miljö.
– Wicca uppstår i England på 1950-talet och under 1960- och 70-talet uppstår det en alternativreligiös våg, speciellt i USA. Intresset för shamanism ökar och en del började omtolka shamanistiska idéer till att de skulle handla om det nordiska istället för om indianer. Så det är nog sådana faktorer som skapar möjligheterna för att den här rörelsen ska dyka upp, samtidigt som samhället blev mer och mer sekulariserat, säger Fredrik Gregorius.
Det finns idag omkring 400-500 organiserade asatroende i Sverige. Cirka 300 av dessa ingår i Sveriges Asatrosamfund. Fredrik Gregorius menar att den organiserade asatron i Sverige växer, men långsamt.
– Det finns inget som tyder på att det finns en snabb tillväxt, att det här är någonting som ökar markant. Eller att vi är inne i en ny våg av intresse för nordisk religion idag, som man kunde hitta i mitten av 1990-talet då asatron växte fram rätt snabbt i Sverige, säger Fredrik Gregorius.
Maskulin religion
När det gäller könsfördelningen inom asatron är männen i klar majoritet. Mellan en tredjedel och en fjärdedel av utövarna är kvinnor. En av anledningarna till den ojämna könsfördelningen är enligt Fredrik Gregorius den bild vi matas med från skolan och uppåt av asatron som en manlig, aggressiv religion.
– Vikingatiden är väldigt dominerad av manliga bilder och arketyper. Och det hänger ju med fortfarande. Det är den kulturella bilden vi har av vikingatiden. Att den är maskulin. De mest kända gudarna är ju manliga, som till exempel Tor och Oden. Det är fortfarande en klar manlighetsfokusering.
Enligt Fredrik Gregorius är det svårt att hitta någon särskild samhällsgrupp eller yrkeskategori som är mer representerad än andra bland asatroende i Sverige.
– Det är så pass små grupper så det är svårt att göra några statistiskt säkerställda skillnader. Det man snarare kan se är att det finns många som har någon form av högskolutbildning, ofta med humanistisk inriktning. Det finns väl en liten övervikt mot att folk kommer från en medelklassbakgrund, men asatron är ändå lite annorlunda från många andra nyreligiösa rörelser i det att den har en högre andel personer som bor ute på landsbygden och personer som är från arbetarbakgrund.
Det finns idag en del studenter som är asatroende, men Fredrik Gregorius har ingen statistik på hur många det skulle kunna röra sig om.
– Eftersom vi pratar om så oerhört små medlemssiffror här, så är det svårt att säga någonting konkret. Man kan väl säg att de som är yngre, under 30, eller åtminstone under 25, som är involverade i asatro tenderar ofta att vara studenter. Många har ändå en högskoleutbildning och den får de ju någon i sitt liv.
Det är färre och färre asatroende som tar på sig hemmasydda vikingakläder vid religiösa ceremonier och liknande, enligt Fredrik Gregorius. Han menar att det var vanligare för några år sedan och att det nu har minskat. Anledningen är att det uppstått kritik inom asatrosamfunden mot utklädning vid offentliga blot.
– Det var vanligare för några år sedan. Man är på väg mot en mer seriös framtoning. Man vill lite grann komma ur den här bilden av att det är vikingalajv eller att det är vikingaromantik. Nu vill man mer lägga tonvikten vid att det är en seriös religion och att det är en religion som är relevant för människor i vår tid. Men det förekommer fortfarande. Hela symbolspråket är ju fortfarande baserat på fornnordiska symboler som torshammare och valknutar och sådant.
Vad är det för skillnad på att åka ut i skogen och lajva och att vara asatroende?
– Den stora skillnaden är egentligen ganska enkel. En person som åker ut på ett lajv gör det medveten om att det är ett skådespel. Han gör det med en medvetenhet om att det är en roll han går in i. Det har ingen relevans för hans personlighet, eller hans personliga utveckling. En asatroende har det här som en religiös övertygelse. För de här människorna försvinner inte gudarna när blotet är över, utan det här är makter som agerar i deras liv hela tiden. Sen är det ju långt ifrån alla asatroende som har något intresse av att åka ut i skogen på det sättet, eller som har ett intresse för lajvkulturen, säger Fredrik Gregorius.
Den moderna asatron verkar vara sammansatt av ganska många olika inriktningar och tidsepoker. Vad är det som främst binder ihop religionen hos dagens asatroende?
-Skälet till att man utgår så mycket ifrån olika tidsepoker och olika former av källor, både romerska beskrivningar från Tacitus till kristna beskrivningar och ibland folktrosbeskrivningar, är för att det vi vet om nordisk religion är så oerhört fragmentariskt att det är helt omöjligt att skapa en enhetlig bild. Asatron bygger ju däremot på föreställningen om att det måste existera en enhetlighet. Även om många asatroende kanske rent intellektuellt förstår att det inte är så, så är grundidén bakom religionen ändå att det finns en gemensamhet, att man kan se någonting från Tacitus till Edda, att det är samma religion. Man har väl helt enkelt av nödtvång varit tvungen att hänvisa till väldigt många olika källor för att överhuvudtaget kunna skapa någon bild alls av vad det här är för någonting. Då skapar man ju en modern religion där man gör en modern tolkning av allt det här, som bekräftar sina idéer från de här fragmentariska källorna, snarare än att man bygger på dem.
Hur tror du moderna asatroende upplever att andra ser på dem och deras religiösa utövande?
– Många utövare i och utanför samfundet verkar ha en relativt nyanserad bild. De vet att det finns fördomar men det är ändå rätt okej för dem. Det finns de som tycker det är jobbigt att ha de här anklagelserna om rasism hängande över sig hela tiden. Det är inte speciellt många som upplever att de är direkt diskriminerande. Vissa kan bli upprörda över att man inte får framhäva nordisk kultur i Sverige och att det är så politiserat och infekterat. Det finns väl en viss medvetenhet om att man kanske inte ska gå ut och framhäva det här i tid och otid utan att man får välja sina platser där man säger att man är asatroende. Men det finns ingenting som tyder på att de skulle uppleva sig förföljda i den meningen och det är de ju egentligen inte heller.
Foto: Daniel Ekbladh
