Svenskar är ett udda folk, i alla fall om man får tro de fyra utbytesstudenterna Louise, Sergio, Julie och Naci. Under sin tid i Sverige har de stött på allt från gymnastiserande åttioåringar till hårda nationsvakter och kommit på att det är stor skillnad mellan nyktra och fulla svenskar.

”Allt planeras i förväg”

Sergio Zuniga

Ålder: 25.

Kommer från: Bogota, Colombia.

 Bor: Malmö.

 Arrival Day: Höstterminen 2006.

 Pluggar: Läser enskilda kurser i management och har masterexamen i molekylärbiologi och entrepenörskap.

Naturvetaren och egna företagaren Sergio Zuniga från Colombia började plugga i Lund 2006. Sedan dess har han lärt sig att alltid komma i tid till middagsbjudningar och fester. Och att det inte går att prata med en svensk som tittar på tv.

Sergio Zuniga är imponerad av att svenskar i hög grad respekterar andra människor. Däremot har han haft svårt att vänja sig vid den strikta tidsplaneringen.

– Allt handlar om deadlines och att planera allting långt i förväg. Jag hade önskat att det var mer flexibelt. Men det är min personliga syn på saken. Det som är dåligt i en kultur kan ju ses som något bra i en annan, säger Sergio.

Att gå på svenska middagsbjudningar eller hemmafester är en social aktivitet där den hårda tidsplaneringen gör sig särskilt gällande, enligt Sergio.

– Från den första till den senaste middagen jag har gått på här i Sverige så har det alltid varit extremt punktligt. Så här går det ofta till: Man träffas prick klockan 19.00. Middagen börjar 19.30 och man måste vara klar på fyrtiofem minuter. Det mest förvånande är att festen alltid avslutas när alla har roligt. Det lustiga är att det faktiskt alltid blir på det här sättet, man följer alltid festens planering.

Sergio upplever att svenskar är väldigt reserverade och blyga i sociala sammanhang innan man lär känna dem. Hans uppfattning har inte direkt ändrats under vistelsen i Sverige, men han har anpassat sig efter hand och lärt sig att tolka svenskarnas signaler och kroppsspråk.

– Jag har varit tvungen till det för att verkligen få ut det mesta av min tid här.

När Sergio flyttade till Lund bodde han i en studentkorridor där de flesta var svenskar. Där fick han lära sig en hel del om den svenska mentaliteten, som att inte misstolka den mytomspunna tystnaden. Förutom i tv-rummet.

– Till en början är det lätt att tro att svenskarna ignorerar en. De kanske inte hälsar på dig. Men innerst inne är de väldigt vänliga. De bryr sig verkligen om andras välbefinnande, även om de inte alltid uttrycker det fysiskt eller med ord.

Att man inte sätter sig ner och småpratar med en svensk som tittar på tv är något Sergio förundras över. I Colombia är tv bara tv, menar han, men i Sverige får den som tittar inte störas.

– När man tittar på ett tv-program med en svensk så är han eller hon så koncentrerad på det att det inte går att prata med personen. Till och med när det är fotbollsmatch och man börjar kritisera eller kommentera så hör man plötsligt: Schhh!

Louise Nass har varit i Sverige i nio månader och upplever svenskarna som ett moderiktigt, hälsomedvetet och naturkärt folk.

”Svenskar bryr sig inte om det är kallt”

Louise Nass

Ålder: 23.

Kommer från: Arnhem, Holland.

Bor: Spoletorp, Lund.

Arrival Day: Höstterminen 2008.

Pluggar: Managing People, Knowledge & Change.

Att tänka på sin hälsa och att alltid vara utomhus oavsett väder är typiskt för svenskarna, enligt managementstudenten Louise Nass från Holland. Hon förundras också över modemedvetna svenska kursare som klär upp sig till morgonföreläsningar.

– Det bästa med svenskar är att de är så lugna och avslappnade. Och väldigt bra på engelska! När jag var på väg in på posten för några månader sedan mötte jag en väldigt gammal dam. Hon hade en gångstol och var kanske omkring nittio år. Jag höll uppe dörren för henne och hon sade något på svenska. Jag förstod inte vad hon menade och förklarade det på engelska. Då sade hon: Oh, no problem! I speak English. Do you know what time it is? Jag svarade och hon tackade mig på engelska. Jag blev verkligen förvånad eftersom många äldre människor i Holland inte pratar engelska.

Något som Louise upptäckte ganska snabbt efter att hon kom till Lund var att svenska studenter tar alla tillfällen i akt att försöka se så bra ut som möjligt inför andra.

– Ni har verkligen känsla för stil och ni klär gärna upp er, till och med i skolan. En gång såg jag en tjej med en riktigt snygg klänning och högklackat på en föreläsning klockan åtta på morgonen.

I Holland drar man oftast bara på sig en t-shirt och ett par gamla jeans, så det här överraskade mig i början.

Svenskar är ett hälsosamt folk. Det fick Louise erfarenhet av under ett gympapass på Gerdahallen där hon nästan blev brädad av en åttioåring.

– Jag var där med en kompis och det var en de första gångerna vi var där. Det var verkligen tufft. Vi orkade nästan inte mer. Då såg vi en kvinna i åttioårsåldern bredvid oss som tränade mycket hårdare än oss. Då fick vi peppa varandra. Jag ville ju inte förlora mot någon som är tre gånger så gammal som jag. Ni är verkligen medvetna om er hälsa och vad ni stoppar i er för mat och så tränar ni mycket. I Holland är det förresten ovanligt att äldre går och tränar överhuvudtaget.

Att alltid vilja gå ut, oavsett väderlek, uppfattar Louise också som något typiskt svenskt. Hon tror att det kan bero på närheten till naturen, något som enligt henne saknas i många holländska städer.

– Svenskar bryr sig inte om att det är kallt ifall de planerar att gå ut. De bara drar på sig varma kläder, mössa och vantar och går på hajk. Holländare är mycket mer: Åh nej, det är dåligt väder. Jag vägrar gå ut.

Louise har funderat en del över den holländska samhällsmentaliteten i jämförelse med den svenska.

– Många människor säger att Sverige är väldigt liberalt och jämställt och jag håller med, men det finns också en ganska sluten mentalitet här. Det är motsägelsefullt. Å andra sidan öppnar folk upp sig efter ett tag och då är de riktigt trevliga. Holland är väldigt öppet på alla sätt och vis redan från början men i Sverige är det samma sak när folk väl har lärt känna varandra.

Naci Yildiz tycker att det ofta är folktomt på gatorna i Lund,

till skillnad från i hemstaden Istanbul.

”Förra året gick jag vilse på Delphi”

Naci Yildiz

 Ålder: 27.

 Kommer från: Istanbul, Turkiet.

 Bor: Delphi, Lund.

Arrival Day: Höstterminen 2007.

Pluggar: Master i utvecklingsstudier.

Svenskar väntar gärna i kö, är vänliga och går inte ut efter klockan nio på vardagar. Sedan Naci Yildiz kom till Lund från Istanbul 2007 för att läsa sin master har han haft många tillfällen att observera den svenska mentaliteten.

– Svenskar är en aning blyga. Man måste pressa dem för att de ska prata. Men när de blir fulla och börjar prata så går de inte att stoppa. Jag ser den här förvandlingen varje vecka på nationer och korridorsfester, säger Naci Yildiz.

Att det kan vara svårt att få kontakt med svenskar i vardagssituationer fick Naci uppleva ofta i början av sin studietid.

– Jag kommer ihåg att jag under de första veckorna i studentkorridoren fick en känsla av att svenskarna försökte fly undan. Om jag träffade någon i köket som lagade mat kanske jag sade något i stil med: Hey, hur är det? Vad lagar du för något? Då svarade de alltid: Jag lagar mat. Slut på den konversationen.

När Naci efter hand lärde känna svenskarna i sin korridor upptäckte han att de var vänliga och att de kunde prata om allt möjligt med varandra. Något som Naci lagt märke till att det är få människor ute på svenska gator och torg.

– Jag är ju från Istanbul där det är proppfullt med människor. Om du går ut i Lund vid åtta-nio en vardagskväll så är det nästan folktomt på gatorna. Förra året gick jag vilse på Delphi. Jag försökte hitta någon att fråga om vägen så att jag kunde hitta tillbaka hem. Det fanns ingen att fråga. Helt tomt. Till slut fick jag stoppa en bilist som gav mig en vägbeskrivning.

Naci upplever att Sverige är ett land med väldigt många regler. Under ett besök på banken tänkte han på hur människor i Turkiet skulle ha reagerat på ett kösystem enligt svensk modell.

– Vi har regler i Turkiet också, men ingen bryr sig. I trafiken, till exempel, så kör du efter dina egna regler. När jag var på banken och väntade i kö så tog det nästan fem minuter för en person. Jag väntade i nästan en kvart på att två andra personer skulle bli klara. Om jag skulle ta upp så mycket tid på en bank i Turkiet så hade jag säkert hamnat i slagsmål. Folk är inte så tålmodiga där. Här har ni regler och invånarna har mer tålamod.

Utelivet i Lund kan inte ens jämföras med Istanbul, enligt Naci.

– Kanske Stockholm, men inte Lund. I Istanbul kan man gå ut varje dag, när som helst. Det finns alltid öppna nattklubbar som har öppet till fem eller sex på morgonen. Här stänger allting klockan tre. Kom igen, det är ju då man börjar festa!

Julie Jacquinet är inte imponerad av de svenska affärernas öppettider.

”I Frankrike hade det blivit slagsmål”

Julie Jacquinet

 Ålder: 23.

Kommer från: La Ciotat, Frankrike

 Bor: Spoletorp, Lund.

Arrival Day: Höstterminen 2008.

 Pluggar: Skattejuridik.

Juridikstudenten Julie Jacquinet kom till Lund 2008. Sedan dess cyklar hon överallt. De svenska öppettiderna gör att Julie känner sig pressad att handla alkohol på fredagarna och hon lärde sig tidigt att man inte kan förhandla med nationsvakter.

Julie trivs bra i Sverige. Hon gillar det ekologiska tänket och att det är så många som cyklar. Hemma i Frankrike tar hon alltid bilen, vart hon än ska. Julie bor nära Marseille. Där började man med återvinning i större skala för bara några år sedan så hon är imponerad av den svenska miljömedvetenheten. Affärernas öppettider är hon däremot inte så imponerad av.

– Det är irriterande att affärerna stänger så tidigt på lördagarna. För mig är det konstigt, den bästa tiden att gå och shoppa är ju på lördagseftermiddagarna. Om man ska handla alkohol på Systembolaget så är det bäst att handla för hela helgen på fredagen eftersom det är så mycket folk där på lördagen runt stängningsdags.

En sak som Julie förvånats över många gånger är den stora skillnaden mellan nyktra och berusade svenskar.

– På dagarna är svenska studenter väldigt snälla, fredliga och ganska tysta. Men på kvällarna, på nationerna, är det hemskt! Man kan verkligen se skillnaden. Alla är jättefulla. Jag menar, det är bra att de gillar att festa men de hoppar runt över allt, dansar in i folk, knuffas och ber dessutom aldrig om ursäkt. Jag förstår att det beror på att de är fulla, men i Frankrike hade man aldrig kunnat hålla på så. Då hade man hamnat i slagsmål.

Föreläsningstillfällena i Sverige och Frankrike skiljer sig väldigt mycket åt, enligt Julie.

– I Sverige ställer studenterna ganska många frågor till läraren under föreläsningarna. I Frankrike händer det nästan aldrig. Våra föreläsningssalar är i och för sig mycket större än i Sverige. Det kan vara upp till fyrahundra personer i en stor hörsal, så man blir tvungen att bara lyssna och hänga med.

Julie upplever ibland att det finns en brist på respekt från studenterna sida vid undervisningstillfällena.

– Ibland tycker jag att de svenska studenterna är arroganta gentemot sin lärare. Jag vet inte riktigt varför. De kanske tror att de vet bättre. Men det är mest en känsla. Det kanske inte är sant.

När Julie försökte komma in på Västgöta Nation efter en kräftskiva i höstas fick hon uppleva det lundensiska vakterna för första gången.

– Vi stod i kön och jag var lite full. Jag försökte gå in men vakten sade till mig att jag inte fick. Så jag sade okej och gick tillbaka till slutet av kön och väntade. Tjugo minuter senare kom vakten och sade till mig att jag skulle gå tillbaka till slutet av kön igen. Jag stod väl där i två timmar totalt och till slut gick jag hem. Det går inte att förhandla med dem.