Lund vill vara ett internationellt universitet, men studenterna som kommer till Lund utifrån är tre gånger fler än de Lundastudenter som reser utomlands. Antalet utresande studenter verkar också sjunka. Det tycks alltså som att Lund utövar en så stark lockelse på både ut- och inlänningar att ingen egentligen vill resa härifrån. Universitetsbyråkraterna sliter sitt hår när obalanserna i Erasmus blir för uppenbara. Samtidigt fylls föreläsningssalarna och spexlogerna av lättjefulla lundensare med vaga planer om semesterresor till Thailand och Alperna. Roa sig kan man göra borta, men plugga gör man bäst hemmavid. I globaliseringens tidevarv är det skönt att ha en punschhalva att hålla sig i när docent Ågrens power point-slides fladdrar förbi som granna fjärilar i novemberstormen.
Q plockade fram gitarren och sjöng med ädelskånsk diktion:
Vi tog bussen från Delphi till Botulfs på en höstterminsdag som var brun.
Fyra vanliga svenska studenter i en mellanstor svensk kommun.
Jag skulle till matteannexet men först in på HM och Coop,
och Daniel skulle till Gleerups och fixa present till ett dop.
Det var så att säga lillördag och läge att gå på nation,
med groggar i plastglas, panikragg, och skämt om nåns opposition.
Det var blåsigt och jävligt och Emma hade glömt böckerna en gång till
och min utbildning är medioker men jag stannar i Lund för jag vill
Inte plugga i Europa,
inte tenta och flunka där.
Ventilera min uppsats och labba,
det går bra men det går bara här.
För jag tänker att hela Europa
inte har Lundaatmosfär.
