I skuggan av piratpartier, torrenttrackers och filmkoncerner surrar en liten server. Den är den sista spillran av det som för bara några år sedan var Lundastudenternas fildelningshimmel. På mindre än tio år har luhubben lyckats gå till Lundahistorien, och än är det inte över.
*** Connecting to luhubben.mine.nu…
*** Connected
Klockan är 22.17 när meddelandet ”connected” dyker upp på skärmen. ”Current user count 44”. Jag skickar ut ett ”Hej” i cyberrymden, ingen svarar. ”Är ingen rädd för antipiratbyrån?”, frågar jag. Ingen svarar. ”IPRED då, är ingen rädd för IPRED?”. Inget svar dyker upp på skärmen och jag kommer att tänka på vad K sa första gången vi pratade om luhubben.
– Luhubben är bara en spillra av sitt forna jag.
K är inte längre student. Men han är fortfarande operatör, en av de få som finns kvar, för Luhubben. Han är försiktig när han berättar. Han vill inte avslöja mer än vad som behövs och vill inte hänga ut någon. Det har gått ett par år sedan han flyttade från Lund och liksom en stor del av användarna har hans intresse och engagemang falnat.
När K kom till Lund växte fortfarande hubben. Som mest hade den i mitten av 2000-talet över 2 000 medlemmar. Men det var då. I dag är vi bara 44 stycken som loggat in. Det kan låta som en sorglig historia om en svunnen storhetstid – och visst handlar det om nostalgi – samtidigt är luhubben en solskenshistoria om att aldrig ge upp. Hur som helst: Allt började med Napster.
I början av år 2000 var fildelningsprogrammet Napster störst i Lund. Mer och mer laddades hem och universitetets datorer gick långsammare och långsammare.
En fredag kring lunch, strax före jul, verkställde Lunds universitet beslutet att stänga av all Napster-trafik från LUNET. Napster stod då för 35 procent av nätanvändningen. I det fildelningsvakuum som uppstod när nätverket stängdes utåt för att stoppa fildelningen föddes luhubben.
– Man flyttade hit och fick ett fint nätverk, men man kunde inte göra något av det för all trafik ut var avstängd, berättar K.
Idén att starta en egen hubb visade sig bli en hit. ”Vi var 1 person dag 1 när vi startade, ca 10 efter några dagar” är det någon som har skrivit på ett forum. Sedan rullade det på. Bredband installerades på studentboenden runt om i Lund och fler och fler studenter klickade sig in på luhubben. Napster var ute ur bilden och det var till luhubben folk vände sig för nedladdningsbart material. Det var i princip den enda kanal där det gick att ladda ned filmer och musik. Men än en gång var förutsättningarna på väg att förändras.
Nedladdningen på luhubben överbelastade nätverket vid universitetet och plötsligt gick det inte att överföra viktiga vetenskapliga data mellan olika byggnader. År 2003 gav sig universitetets datasäkerhetsgrupp ut på jakt igen. Ett flertal program som använde sig av Peer-2-Peer begränsades och stängdes av från nätanvändningen. Luhubbens historia såg ut att gå mot sitt slut.
2003 var också det år som M började plugga i Lund. Han var ung, modemanvändare och hade knappa erfarenheter från fildelning.
– Det var en stor revolution när man kom till, vad jag tyckte då, det supersnabba bredbandet i Lund. Första dagen i Lund fick jag höra talas om att det fanns ett grymt ställe fyllt med filmer och musik, allting man kunde önska sig. Så jag fick en länk till hemsidan, laddade ner mjukvaran och började tanka, berättar han.
Luhubben var en av få som inte stängdes ner av universitetet. I det tysta formades en kompromiss mellan gruppen som drev LUNET och de första operatörerna för hubben. Vi stör inte er om ni inte stör oss. En ensam hårt arbetande server ersattes med en server för varje bostadsområde. En speciell DC-klient, som tog hänsyn till vilket bostadsområde du kopplade upp dig från och begränsade hastigheterna för trafiken mellan olika bostadsområden, skrevs och installerades. Hubben klarade av att hålla sig undan jakten på Peer-2-Peer program. Antalet användare gick från att vara ett par hundra online samtidigt, till att konstant nå gränsen för hur många som kunde koppla upp sig samtidigt. Under två år befann sig hubben på toppen. Upp till tio nya medlemmar om dagen mejlade för att be om tillåtelse att koppla upp sig.
Bakslaget kom oväntat. ”Universitetet har dessutom stora och snabbt ökade kostnader för att hantera fast anslutna studenters datanätstrafik som till stor del är av privat karaktär” står det i bakgrunden till beslutet som fattades i september 2005. Studentbostäderna skulle kopplas bort från LUNET. Bara ett år senare hade de sista studentbostäderna övergått till privata nätverk. Från att ha haft flera servrar utspridda över hela Lund, överlevde endast en som ställdes i M:s korridorrum på Sparta.
– Det fanns en möjlighet, det fanns ett behov och det fanns en avsaknad av pengar. Det var det som drev mig i alla fall, det finns nog ganska få som ser det här som ett korståg mot upphovsrätten, säger han.
Att just M tog över berodde på att många av de andra tappade intresset när användarna började försvinna. Från att ha haft tusentals medlemmar online samtidigt gick antalet ner till 300-400. Till slut fanns det ingen kvar som var beredd att ta hand om varken servern eller hubben. Och när den tidigare ägaren flyttade från Lund var M den enda som var beredd att ta över driften.
Den 1 april i år trädde Ipred-lagen i kraft. Även om en av användarna på luhubben skriver att ”Det är lika stor chans att bli hittad som att träffas av blixten” så märktes dess effekt på hubben tydligt.
– Vi gick från åtminstone 170 användare online direkt ner till 50 över en natt och många av de stora fildelarna, de som delade närmare en terabyte var, har gått upp i rök, berättar M.
Luhubbens guldålder är förbi i Lund.
– De som är inne på luhubben i dag är säkert inne på en massa andra hubbar samtidigt. Det är inte som innan då det bara fanns högst två hubbar och det var ungefär där man hängde, säger K.
Jag klickar upp någon på måfå och frågar varför de fortfarande sitter på hubben. ”Jag brukar inte sitta här så ofta” svarar någon. ”Laddar inte ner härifrån, har bara det igång” svarar en annan. Och jag kommer att tänka på vad M berättade innan vi skiljdes åt.
– För mig var chatten nästan det roligaste med hubben, men nu förtiden är det relativt dött. Ingen vågar skriva någonting.
Och jag kan inte annat än att hålla med. Jag öppnar fönstret till luhubben igen. ”IPRED då, är ingen rädd för IPRED?”. ”Är du?” är det någon som har svarat. Jag stannar kvar ett tag på luhubben. Sedan loggar jag ut och avinstallerar DC++. ”Current user count 43” inser jag att det nu kommer stå på hubben och jag kommer att tänka på vad M sa när jag frågade honom om framtiden.
– Vi har en tradition som hållit på i snart tio år, då skulle det kännas tråkigt att vara den som driver den när den läggs ner. Det kanske slutar med att vi bara sitter fem stycken användare här. Men, jag tänker inte ge upp åtminstone.
