Porrkungarna darrar inför fildelningskulturen. Nu börjar även deras bilder konkurreras ut av amatörer. När rätten att skildra sex tas tillbaka av folket tänjs våra referensramar.
Den legendariske porrmagnaten Larry Flynt, som har klarat sig ur drogmissbruk, domstolar och mordförsök, är orolig på riktigt. Pengarna har slutat rulla in och livsverket står i gungning. I januari i år krävde han fem miljarder kronor i stödpaket från den amerikanska regeringen. ”Amerikaner kan vara utan bilar och sådant men de klarar sig inte utan sex, kongressen måste ta sitt ansvar”, deklarerade han.
När nöjesindustrin krisar påverkas även Hollywoods bakgårdar. Lågkonjunkturen och fildelningskulturen har satt porrbranschen på dekis. Videobutikerna bommar igen sin ”vuxensektion” och grabbtidningarna dör i takt med sina läsare.
Vilket givetvis inte är ett bakslag för pornografin. Tvärtom. I takt med att distributionen rört sig mot privatsfären – via biografen, VHS och Internet – har konsumtionen ökat. År 2005 uppgav 800 000 svenskar att de porrsurfar varje månad.
Allt fler vill också vara producenter. I en uppmärksammad intervjuserie i Aftonbladet talas det om ”den nya folkhemsporren”. Artiklarna skildrar 50-åriga Märtha Carlsson, som precis påbörjat sin nätbaserade sexkarriär, och två småbarnsföräldrar som gärna lägger upp helgens eskapader.
Jag drar ner ljudvolymen och klickar runt på privatevoyeur, svenskasovrum och youporn. Hittar ett naket par i trettiofemårsåldern. Hon är mager och blond, han har akademikerhull. De knullar sked bland skrynkliga lakan i en stor dubbelsäng. I bildhörnan ser man ett nattygsbord belamrat med tidningar och en pocket. Jag pausar, kisar och, jo, det är Zadie Smiths On beauty. Den boken har jag också hemma.
Realism har alltid varit viktig för pornografin. Skådisar agerar ofta under sina ”riktiga” namn och cum shots-konventionen har utvecklats som autencitetens yttersta bildbevis.
Ändå är illusionen begränsad. Det faktum att någon tjänar pengar på akten, eller bara att en tredje part håller kameran, förtar upplevelsen av genuin lust.
På tvåtusentalet värderas äkthet högre än någonsin. Vi talar ut, kränger självbekännelselitteratur och kunde inte få nog av guppande täcken i Big-brother-huset. Med den digitala explosionen är det inte konstigt att vi dras till statiska, pixliga tagningar av gnisslande IKEA-soffor. På privatvoyeur marknadsför man sig framgångsrikt med frågan: ”What does your neighbor do in bed?”
Porrens demokratiseringsprocess handlar inte bara om att de kommersiella bolagens bilder får konkurrens av dina. Även kapitalet omfördelas. Enligt journalisten Mattias Andersson gäller den omvända lönsamhetspyramiden för porr likaväl som musik. Aktörerna tjänar dåligt, medan lönen ökar ju högre upp i produktionsledet man kommer. Nu kan vem som helst med mobilkamera och internet ge sig in i branschen – på sina egna villkor.
Men den som förväntar sig en snabb jämlikhetsrevolution blir besviken. På amatörsajterna dominerar den konventionellt manliga blicken – med darriga avsugningssekvenser ur fågelperspektiv. Presentationerna svämmar över av ordet ”wife”. Det är inte förvånande. Pornografins klichéer sitter djupt. Vi vet hur man ska agera, njuta och komma – åtminstone om kameran är på.
ändå har nätets myllrande utbud radikal potential. På 70-talet kämpade feminismen för att ersätta stereotyperna med verklighetstrogna situationer och kroppar. Därefter har sådana projekt hämmats av akademisk överproblematisering (vad är ”verklighet”?). Nu finns alla möjligheter att skita i diskurser och producera det man själv vill se. Som Märtha Carlsson motiverar sin nya karriär: ”Jag hade tröttnat på att det inte längre fanns någonting som jag kunde identifiera mig med i porren”.
Referensramarna vidgas successivt, och skapar nya bilder att ta spjärn emot.
På vita duken kan människor döda varandra ocensurerat, men inte ha sex. Antydningar och ungdom är rådande koncept. På International Female Film Festival i Malmö, för några veckor sedan visades Sachi Hamanos The Lily Festival som naket skildrar äldre kvinnors sexualitet. Det skapade rubriker.
I hemmaporrens värld finns inga bäst-före-datum och medelåldern är hög. Jag bläddrar bland förlossningsbristningar, valkar och hängbröst. Kommentarsfälten är fulla av uppskattande utropstecken, och någonting i mig avdramatiseras. Plötsligt känns det ganska självklart att den äldre kvinnan som passerar mitt fönster har sex ibland, med sig själv eller i sällskap.
Och hon kommer fortsätta ha det, även utan Larry Flynts medverkan.
foto: Henrik Larsson
