Den amerikanske kemisten Dr. Carl Djerassi, kanske mest känd som p-pillrets fader, underhöll under torsdagskvällen ett trettiotal åskådare. Föreläsningen handlade om konst, vetenskap och identitet. Platsen för terminens sista studentafton var Bosebo kyrka på Kulturen, gästens eget val. Det var första gången Dr. Djerassi pratade i en kyrka på sjuttio år.
– När jag var i sextonårsåldern gjorde jag mina första föreläsningar i olika amerikanska kyrkor som liknar den här. Den är så vacker, så därför valde jag prata här i kväll, säger Dr. Carl Djerassi, 85-årig världsberömd dramatiker, författare, kemist och en av upphovsmännen till p-pillret.
Hans vithåriga kalufs har nyss dykt upp i predikstolen i Bosebo kyrka på Kulturen. Med hjälp av en laptop och en projektionsduk tar han med åskådarna på en intellektuell resa genom judisk identitet, konst och vetenskaplig fiktion. För trots att Dr. Djerassi är mest känd som kemist är ämnet för kvällen inte uppkomsten av p-pillret.
Tänkare i fokus
Föreläsningen som Dr. Djerassi kallat ”Four jews on the Parnassus” är i stället löst uppbyggd omkring 1900-talsfilosoferna och författarna Theodor W. Adorno, Gershom Scholem och Walter Benjamin och kompositören Arnold Schönberg. Sidospåren är många och Dr. Djerassi återvänder flera gånger anekdoter om Walter Benjamin, som begick självmord 1940 efter att ha flytt från det nazist-ockuperade Frankrike och sedan nekats asyl vid den spansk-franska gränsen.
– Walter Benjamin lär ha haft en portfölj med sina viktigaste papper med sig som sedan försvann. Detta är den mest vedertagna uppgiften. Min teori går på tvären mot detta. Faktum är att Benjamin lämnade flera av sina viktigaste saker bakom sig på nationalbiblioteket i Frankrike i hopp om att de skulle klara sig. Han lämnade bland annat den berömda målningen ”Angelus Novus” av Paul Klee. Jag hävdar att Walter Benjamin tog med sig saker som inte ville att folk skulle se om han dog. Saker som han inte ville att eftervärlden skulle ta del av.
Fiktion och vetenskap
Från sin upphöjda plats i predikstolen berättar Dr. Djerassi också om varför han slutade skriva vetenskapliga rapporter och började skriva romaner i stället.
– Jag brukar säga att jag blev en intellektuell smugglare genom att börja skriva fiktion. Det blev ett sätt att förklara vetenskap så att alla kunde förstå, säger Dr. Djerassi.
Romanerna ledde så småningom in honom på det dramatiska skrivandet.
– När jag bodde i London upptäckte jag att det fanns få samtida pjäser som handlar om forskare på ett realistiskt sätt. Det var en anledning till att jag började skriva dramatik. En annan anledning var att jag ville återuppliva den vetenskapliga dialogberättelsen. För några hundra sedan var den oerhört populär. Briljanta tänkare som Gallileo och Erasmus av Rotterdam skrev många av sina texter i dialogform. I dag existerar den knappt, säger Dr. Djerassi.
Onödiga män
Dr. Djerassis första pjäs heter i svensk översättning ”Obefläckad”. Pjäsens tema går ut på att mannen har blivit en onödig del av den sexuella reproduktionen i det moderna samhället och att synen på sex har förändrats.
– Mannen har förlorat sin position som sexuell reproducent i dagens samhälle. Han behövs inte. Ändå ses han som den som är stark och som tar initiativet till sex. Men när han är färdig och när en liten stackare av hans miljontals och åter miljontals spermier nått kvinnans ägg är hans del färdig. Det är kvinnan som gör resten. Är inte det lustigt? frågar Dr. Djerassi retoriskt.
”Angelus Novus”
Skratt från publiken. Dr. Djerassi avslutar med att åter knyta an till ”De fyra judarna på Parnassen”. Det visar sig att målningen ”Angelus Novus” har varit i omgångar varit i ägo hos både Walter Benjamin, Thedor W. Adorno och Gershom Scholem. En röd, men lite invecklad tråd nystas upp. Slut på föreläsningen. Dr. Djerassi tar sig långsamt ner från predikstolen. Han signerar sin senaste bok och pratar lågmält och vänligt med några av åskådarna, innan han beger sig ut i den småkyliga majkvällen, lätt stödjandes på sin käpp. P-pillrets fader has left the church.
Foto: Jonas Jacobson
