Det borde läggas mer resurser på att göra Hudklinikens HIV-tester mer tillgängliga, dels genom att göra tidsbokningen på fler språk och dels genom längre öppettider.
Det skriver Joakim Grina från Projekt Sex.
Om du är svensk och går för att testa dig för könssjukdomar på Hudkliniken i Lund får du med stor sannolikhet höra att de normalt inte testar för något annat än klamydia, såvida du inte har haft oskyddat sex med någon från ett högepidemiskt land eller är man och har haft oskyddat sex med en man.
Men vad blir egentligen konsekvenserna av en sådan modell i en stad som Lund med 35 000 studenter? Myndigheterna verkar inte ha hängt med när antalet nyantagna internationella studenter i Lund har ökat med cirka 13 procent per år sedan mitten av 90-talet och med hela 20 procent det senaste året.
Orsaken till varför de är restriktiva med HIV-testerna är enkel: Det kostar pengar och tar tid att HIV-testa alla som har haft oskyddat sex. Men varför vill de då testa dig om du har haft oskyddat sex med någon från ett land utanför Europa eller ifall du är man och uppger att du haft oskyddat sex med en man?
Svaret är att de som kommer från så kallade högepidemiska områden (till exempel Afrika söder om Sahara och Sydostasien) och män som har sex med andra män räknas som riskgrupper av Socialstyrelsen och därför även av Hudkliniken.
Att begränsa antal tester enligt denna modell hade varit motiverat om det fanns en tydlig barriär mellan de som är i riskgrupperna och de som inte är det. Så är det inte och i en stad som Lund med runt 35 000 studenter, där en femtedel av de nyantagna kommer från utlandet, inser man att inställningen är ohållbar.
För vad säger att den som du hade oskyddat sex med förra helgen inte hade oskyddat sex med någon som var HIV-
positiv veckan innan? Med tanke på att HIV dessutom oftast inte ger några symptom under flera år och att det tar tre månader innan en HIV-infektion ger utslag på ett vanligt HIV-test, kan personen du hade sex med mycket väl ha haft sex med flera olika personer som skulle kunna bära på HIV utan att ha märkt av några tecken på en eventuell HIV-infektion.
Faktum är att Smittskyddsinstitutet räknar med att det finns cirka 800 personer i Sverige som har HIV utan att veta om det, en siffra som kan vara mycket större med tanke på hur få som i dag testar sig.
Det förefaller naturligt att Hudkliniken är väldigt mån om att internationella studenter från högepidemiska länder ska kunna testa sig, då dessa ses som en riskgrupp.
Visst kan de testa sig men det krävs då i princip att de förstår svenska. Detta eftersom de som ringer till det automatiska tidsbokningssystemet förväntas förstå talad svenska.
Det borde läggas mer resurser på att göra HIV-testerna mer tillgängliga, dels genom att göra tidsbokningen lätt på fler språk än svenska och dels genom längre öppettider.
Det är svårt nog att ta beslutet att testa sig och när man väl gjort det ska man inte behöva bli ifrågasatt eller lägga ner orimligt mycket energi på att få en tid för testning.
Med mer rådgivning så väl före som efter HIV-testerna skulle man dessutom kunna öka ansvarstagandet och kondomanvändandet hos oss studenter.
Desto tidigare en HIV-
infektion upptäcks desto bättre och på sikt kan även mörkertalet när det gäller HIV-positiva minska. Ökad tillgänglighet gynnar med andra ord så väl samhället som individen.
Vi kan alltså konstatera att de studenter som ges störst möjlighet att låta sig HIV-testas i Lund är de svenska studenter som har haft oskyddat sex med någon från ett högepidemiskt land och de manliga studenter som har haft oskyddat sex med män.
Dock är det bara en del av dessa som faktiskt går och testar sig, vilket är den stora svagheten i Hudklinikens förhållningssätt. Samtidigt bidrar förhållningssättet till att resten av studenterna vaggas in i en falsk trygghet som säger att det inte finns någon risk att smittas av HIV så länge man inte har haft oskyddat sex med någon från de så kallade riskgrupperna.
I dagsläget är det inte HIV som ses som det största problemet i Sverige, utan snarare den oroväckande höga ökningen av antalet klamydiafall. Mellan 1998 och 2007 femdubblades antalet upptäckta klamydiafall per år i Lund.
Den skrämmande sanningen är att de ökade klamydiafallen även gör det lättare för HIV att spridas i högre utsträckning. Klamydia och andra könssjukdomar gör nämligen att en HIV-positiv lättare för vidare viruset vid oskyddat sex samtidigt som det är betydligt lättare att infekteras av HIV om man redan bär på en annan könssjukdom.
En studie som genomfördes i Lund förra året visade dessutom att bara hälften av studenterna vid Lunds universitet använder kondom när de har sex med en ny partner. Samtidigt anser sig en mycket stor del ha ett säkert sexuellt beteende.
Min förhoppning är att Lunds studenter blir medvetna om situationen. HIV kan inte ses som en otänkbar risk och det finns därför anledning, utöver klamydia och graviditet, att skydda sig med kondom. Det går inte att med enkla frågor eller antaganden avgöra vem som bär på HIV. Det finns kondomer att hämta gratis hos P6 på fjärde våningen i AF-borgen, gör det!
Önskvärt hade självklart varit om Hudkliniken bemöter alla som har haft oskyddat sex likadant och att Lunds studenter ska kunna testa sig för HIV utan några problem. Såväl internationella som svenska studenter som inte har haft sex med någon från högepidemiska områden.
Samordnare P6 Lund
