När jag började läsa i Lund hösten 2005 avslutade studievägledaren introduktionsmötet med att säga:
− Och glöm nu inte att ta vara på de här åren och gör någonting roligt också, vid sidan om era studier. Engagera er i kåren, nationen eller Akademiska föreningen. Det här är den bästa tiden i ert liv. Ta vara på den.
Trams, tänkte jag. Jag ska bli färdig fortare än kvickt så att jag kommer härifrån!
Vissa betraktar sin tid vid universitetet som en studiemässig slutdestination. Andra ser den som en startsträcka innan karriärsvingarna tar vid och lyfter en uppåt i arbetslivet. Jag betraktade de år jag hade framför mig som en mellanlandning snarare än som någonting annat. Och förresten, vad är en kår för nåt?, undrade jag. Va, ligger det en nation i Lund? Vilket språk pratar man där? Hur kommer det sig att man missade den på kartan?
Ganska snart lärde jag mig vad både en nation och en kår var för något. (Dock tillbringade jag en eftermiddag med att febrilt leta efter antingen Stockholms eller Upplands Nation innan jag förstod att de inte fanns och att man fick gå med i vilken nation man ville.) Jag insåg också att det fanns saker jag ville göra som inte stod angivna i min kursplan, såsom att skriva i tidningar, lära känna folk som inte läste samma saker som jag, förstå vad folk som hade gått min utbildning gjorde när de kom ut i näringslivet och påverka utbildningen till det bättre genom att lobba för mindre klasser och mer individbaserad undervisning (på en kurs var vi 550 i klassen), mindre teori och mer arbetslivsanknytning (bitvis kändes studierna lika verklighetsfrånvända som på gymnasiet).
Innan jag visste ordet av hade jag tre olika engagemang samtidigt: som skribent för programföreningens tidning, i nationen och i kåren. Två år senare blev jag vice ordförande för kåren, ett uppdrag om sträcker sig över ett år och är på heltid! Så mycket för den mellanlandningen. Men jag insåg att min studievägledare haft rätt den där septemberdagen strax efter att jag och mina klasskamrater flyttat ner till Lund: att ta vara på tiden som student och göra någonting roligt också, för nationen, kåren eller någon av studentföreningarna, är det bästa och det roligaste man kan göra.
Jag ser fortfarande studentlivet som något av en mellanlandning mellan tonåren och arbetslivet. Dock vågar jag utan omsvep hävda att Lund är den bästa staden man kan mellanlanda i, den bästa slutdestinationen för skolåren och – framför allt – den bästa startsträckan att ta avstamp ifrån ut i vuxenlivet!
