Ni har kommit in. Ni är peppade. Men ni ska tenta också, det har ni väl inte glömt?
Den första tentan är som det första samlaget. Visst, gemene man har förhoppningsvis inte längtat lika mycket efter sin första tenta som efter en annan persons nakna hud, men i övriga avseenden är scenariot detsamma. Man är ny, man är nervös och när man väl sitter där med pennan (jeansknappen) i hand har man inte en jävla aning om vad man ska göra.
Tro mig, jag vet. När jag fick ut min första tenta (intet anande att jag var en lycklig sate som fått börja med en hemtenta) åkte jag hem till min mamma och bölade. Jag grät som en liten snorunge eftersom jag förstod att det inte fanns en chans i hela vida världen att jag skulle komma ur situationen med hedern i behåll (återigen en parallell till sexet).
Så döm av min förvåning när jag tre veckor senare upptäckte att jag skrivit godkänt. Jag dubbelkollade mitt namn på listan säkert tvåhundra gånger, och känslan var som en akademisk orgasm. Jag var inne i universitetsvärlden, och vad bättre var: jag var inte dum i huvudet! (Jag tror inte att jag är den enda som innerst inne är lite orolig för att man egentligen har ett IQ på typ 50, men att alla är för snälla för att påpeka det.)
Det var därför med glädje som jag läste igenom min första tenta nyligen. Det skulle jag inte ha gjort. För sanningen att säga så var jag lite dum i huvudet. Som nybörjargenusvetare hade jag helt missuppfattat Judith Butlers teorier, i marginalen hade min lärare kort och gott skrivit: ”Jag tror inte att det var så Butler menade”. Och då jag blev ombedd att analysera en film valde jag – trumvirvel – Yrrol. Av alla filmer.
Men här kommer lärdomen, mina vänner: det är OK att vara lite smådum när man skriver sin första tenta. Kraven är inte skyhöga. (Om ni inte läser juridik eller teknisk fysik eller något sådant, men då får ni skylla er själva). Det kommer att lösa sig. Och framför allt blir man bättre. Smartare. Och efter ett tiotal tillryggalagda tentor kan man både förtränga hur kass man var första gången och se framåt på en härlig tid av livslångt lärande.
