Boelspexarna firar 15 år med en återuppsättning av klassikern Strindberg från 1996. Fredagens premiär började trevande, men så småningom blev den så bra som Lundagårds Gustav Linder hoppats. Klicka på ”Bildspel” för fler bilder.
I Lund sitter den illasinnade teaterdirektören Arvid Falsk och stjäl August Strindbergs pjäser och förvandlar dem till tarvliga publikfrierer såsom Fröken Julie i Vilda Västern och Blodröda Rummet. Detta måste man såklart sätta stopp för! Strindberg (vars förnamn naturligtvis uttalas Ågust) bestämmer sig för att infiltrera Arvid Falsks Lilla Stora Teatern, och tar dessutom hjälp av sin vimsiga familj från Hemsö. I Lund träffar Strindberg inga mindre än Elsa Beskow och Victoria Benedictsson som raskt kastas in i handlingen.
Försiktig start
Spexets första akt är lite trevande, men efter pausen kommer tre indianer in som yrväder denna oktoberafton med panflöjter i svångremmar runt halsen. Genast lägger Boelspexarna in en högre växel och Strindberg blir just så bra som man hoppades. Arvid Falsk smider onda planer för att ta livet av August, utan att veta att hans nyanställde scengubbe Bengt i själva verket är Strindberg själv. Tråkigt nog för Arvid Falsk är det han själv, och inte Strindberg, som mister livet. Herr Falsk blir nämligen tagen av daga av den förzinkade hinken Krister som sedan raskt sjunger kärlekskuplett med Falsks hunsade hustru Nora. Strindberg, ja han åker på turné med indianerna till Ystad.
Kraftfullt skådespel
Ensemblen imponerar, och det somliga saknar i fråga om röstresurser tar de ledigt igen med kreativ koreografi och driv i skådespelandet. Orkestern verkar lida av premiärnerver före pausen, men spelar i andra akten som om det inte fanns någon morgondag. Det återstår att se ifall Strindberg sätts upp om femton år igen, men det är faktiskt en smula synd om människorna som inte får chansen att se denna föreställning.
Fotnot: Strindberg spelas även på lördag och söndag.
Foto: Henrik Larsson
