Utanför arkitekthuset finns inga tecken på att det är vernissage på gång. Men i foajén är det full rulle. Utmed väggarna i den långsträckta korridoren ställer 52 andraårselever ut sina personligt designade och tillverkade stolar.
När klockan blir fem har en stor skara besökare hunnit samlas. Mest är det andra arkitektstudenter, vänner och släkt som hittat hit. Ljudnivån är hög. Tegelväggarna och det bruna klinkergolvet förstärker sorlet. Vid entrén serveras det salta pinnar och bubbel.
Sittvänlig
Det är gott om stolar men ont om platser att sitta på. På de flesta stolarna ligger en liten lapp där det står ”sitt ej”. Men stolarna är till för att sitta på, försäkrar Madeleine Heckler och sätter sig på sin för att visa. Hon har tillverkat stolen i svart MDF, ett material som består av pressat trä och spån. Stolen är uppbyggd av ett stort antal MDF-skivor i ett invecklat mönster. I några av hålrummen sitter lampor som skapar fina skuggor.
– Det är först och främst en stol, men också en ljusskulptur, berättar Madeleine Heckler.
Fantasikund
Projektet har hållit på i nästan åtta veckor. Först fick eleverna ta fram en fantasifigur som de sedan skapade ett hus och en stol åt. Enligt kursansvarige, Abelardo Gonzalez, är fantasifiguren till stor hjälp för eleverna.
– Förslagen blir mer intressanta. De arbetar konceptuellt med något som är totalt orealistiskt och transformerar konceptet till verklighet. Fantasikunden hjälper eleverna att blir mer kreativa.
Ytlig figur
Karolina Nilssons figur är ytlig och lite flärdfull. Den är mycket ute och minglar. Men när den kommer hem blir den mysig av sig. Nästan lite sunkig. Hennes stol ser ut som en stor nåldyna och är helt täckt av små runda tygbollar.
– Tyg var det mysigaste och hemtrevligaste materialet som jag kunde tänka mig, säger Karolina Nilsson.
Hon berättar att det tog en vecka bara att göra tygbollarna. Ändå tog hon med sig bolltillverkningen överallt, på bussen, föreläsningar och lunchen.
Annorlunda material
En bit bort står en stol tillverkad helt i rör. Den är ingen stor sittupplevelse, avslöjar designern, Johan Wirdelöv. Men det speciella materialvalet fångar blicken. Johan Wirdelöv berättar att det tog en vecka att skaffa fram rören och ytterligare en vecka att pussla ihop bitarna.
– Jag har blivit sårig och smutsig om händerna och så har jag blivit arbetsskadad. När jag åker buss till exempel så ser jag min stol i stängerna, säger han.
I vinter ska några av arkitektstudenternas stolar ställas ut på möbelmässan i Köpenhamn och på Stockholm Furniture Fair.
Foto: Jonas Jacobson
