Lundalacrosse är en av de yngre föreningarna i studentlund. Ändå har de redan hunnit arrangera två SM-deltävlingar. Nu är siktet inställt på att göra Lund till Skandinaviens lacrossemecka.
Laughing Ducks från Lund är Skånes enda lacrosselag för damer. Sedan ett år tillbaka är de en del av huvudföreningen Lundalacrosse, där de två herrlagen Limping Ducks och Mockingbirds också är verksamma.
De tränar på idrottsplatsen vid Östratornskolan, en liten gräsplätt som är undangömd bakom inomhushallen. Tränarrollen delar de tolv rutinerade på – det vill säga de som spelat sedan förra hösten. För dagen är Jennifer Löw, som också är ordförande för Laughing Ducks, den som håller i trådarna.
– En del övningar kommer vi på själva. Men många övningar vi kör är också tagna från andra lagidrotter som man hållit på med, som fotboll till exempel, säger Jennifer Löw.
De inleder träningen med uppvärmning och går sedan över till passnings- och avslutsövningar i olika variationer. Den sista halvtimmen spelar de mot ett ensamt mål. Bristen på motståndare är uppenbar.
– Planen var redan från början att starta ett damlag. Men det var först när Katja Asikainen flyttade hit som det blev möjligt, eftersom reglerna är så olika, säger Viktor Skjöldstedt, ordförande för Lundalacrosse.
Katja Asikainen är den finska landslagsspelare som läste i Lund under fjolåret. Hit anlände hon med för lärdomsstaden unika kunskaper.
– Hon lärde oss regler och grunder under första hösten, berättar Jennifer Löw.
Damer spelar i kjol
Hittills har Laughing Ducks hunnit med två turneringar: en i våras och en under hösten. Den senare är Lundalacrosses egen turnering. Klostergårdens IP var fylld av unga kvinnor klädda som cheerleaders. Och storvuxna unga män som antingen gick omkring med bar överkropp i solskenet eller med en utrustning som närmast är att likna vid amerikanska fotbollsspelares.
Det är emellertid inte bara matchkläderna som skiljer sig. Det finns knappast någon idrott i vilken kontrasten mellan damernas och herrarnas sätt att spela är så markant. Herrarna tacklas, slår på varandra med sina ”sticks” och brottas när bollen hamnar på marken. Damerna spelar i kjol och får varken tacklas eller skjuta mot mål om en spelare står i vägen.
– Det är skönt att slippa skydden. Men jag hade gärna sett att vi fick tacklas, säger Caroline Rasmussen, som har varit med sedan starten.
Hon är övertygad om att hon hade spelat lacrosse även om damerna haft samma regler som herrarna.
Utan erfarenhet
De stora skillnaderna gör det också svårt för Laughing Ducks att utvecklas. Sedan Katja Asikainen försvann finns det ingen i laget som har tidigare erfarenhet av damlacrosse. Och den lilla kunskap som finns bland herrarna är inte överförbar till damerna.
– Taktiken är det svårast med. Den vet vi inte hur vi ska träna på, säger Jennifer Löw.
De måste därför få möjlighet att spela mot andra, mera erfarna lag. Turneringen på hemmaplan var lärorik. Laughing Ducks slutade på tredje plats. Spelarna såg det som en lektion när de förlorade med 1-16 mot Köpenhamn. Direkt efter matchen var Jennifer Löw framme och pratade med motståndarna om eventuella gemensamma träningar.
– Förhoppningsvis kommer vi att åka över till Köpenhamn för att delta i ett tvådagars mini-träningsläger. De ska flyga in en amerikansk coach och ser gärna att vi kommer över och fyller på, säger Jennifer Löw.
Dessutom hoppas de hoppas de kunna locka över köpenhamnskorna till en mini-turnering som Lundalacrosse anordnar den 5 december. Då är tanken att mixa de två lagen.
– De behöver spelare och vi behöver erfarenhet, konstaterar Jennifer Löw.
Läs mer:
Lundalag segrare i tuff turnering
Foto: Jonas Jacobson
