Köpenhamnsmötet kan bli ett viktigt steg på vägen mot en lösning på miljöproblemen. I arbetet måste också universiteten delta. Det skriver Socialdemokratiska studentförbundets ordförande Kajsa Borgnäs och Henrik Månsson, ordförande för Lunds socialdemokratiska studentklubb.
Klimattoppmötet i Köpenhamn närmar sig. Alla vet vad det handlar om och vad som står på spel: gemensamma beslut för stora utsläppsminskningar eller stigande temperaturer och havsvattennivåer. Ändå är skepsisen stor för hur mycket konkret som kommer att åstadkommas.
Klimatpolitiken präglas av väntan. Alla väntar på att någon annan ska ta täten: Politikerna väntar på folkrörelserna, facket tvekar om huruvida klimatet är en ”facklig eller politisk fråga”, forskningen väntar på politisk handlingskraft och folk i allmänhet väntar på politisk tolkning av de allt mer högljudda vetenskapliga rapporterna.
Klimatförändringarna kräver politisk styrning, men trots att det råder närmast total enighet om allvaret så låter de stora besluten vänta på sig, när framtiden är mer osäker än på länge tvekar beslutsfattare om hur man bäst ska forma denna framtid. Ingen vill stå där med ansvaret för felaktiga beslut när det är så mycket som står på spel – säkrast då att göra minsta möjliga.
Detta är farligt. För medan de nödvändiga samhällspolitiska förändringarna dröjer individualiseras ansvaret för minskade utsläpp trots att de i grunden är en följd av marknadskrafterna och hur vårt samhälle är organiserat.
Så länge klimatförändringarna görs till individuella frågor kommer välbeställda människor alltid att kunna köpa sig fria från ansvaret, snäva företagsekonomiska intressen kommer att skyddas och det blir skattebetalarna, konsumenterna och arbetarna som får stå för den växande notan.
Klimatförändringarna finns, har stora konsekvenser och drabbar, liksom allt annat i samhället, de fattiga och maktlösa först.
Därför är klimatfrågan inte bara en allmän överlevnadsfråga utan hastigheten i klimatarbetet är också en solidaritetsfråga; ju snabbare vi tar tag i klimatomställningen desto mildare blir konsekvenserna för dem som drabbas värst.
Därför är också Köpenhamnstoppmötet viktigt. Både för att klimatfrågan är en gemensam politisk fråga och vi inte har råd att skjuta besluten om utsläppsbegränsningar på framtiden längre. Men också för att det är viktigt för den internationella klimatrörelsen att samlas.
Vad som behövs är en social och politisk mobilisering för nya lösningar, progressiv social förändring och en mer demokratiskt styrd ekonomi – och det behövs allianser mellan den nymornade klimatrörelsen, fackföreningsrörelsen, jämlikhetspolitiska rörelser, feministrörelsen, den globala solidaritetsrörelsen och andra grupper som inser vidden av problemet och vill se en social och ekonomisk politik för att försöka lösa klimatproblemen solidariskt.
Universiteten, och studenterna, spelar här en stor roll – både för att mycket av den främsta kunskapen om klimatförändringarna finns på universiteten, men också för att studenter, när de vill, är en mycket stark rörelse för förändring i samhället.
Det är först när det finns tydliga krav från växande folkrörelser och opinionsbildande grupper i samhället som beslutsfattare kommer att våga ta de steg som behövs.
För att klimatpolitikens väntan ska övergå i praktisk politik, och för att de kollektiva framtidsproblemen måste lösas genom gemensamma beslut. Du student: Åk med klimatrörelsen till Köpenhamn.
Henrik Månsson, Ordförande socialdemokratiska studentklubben Lund
