Det blev ingen rungande ljushälsning när inspektor Eva Leire talade i Lundagård på söndagseftermiddagen. Men ljusen tändes ändå, och inne i AF-borgen höll industridesignstudenterna julmarknad. Allt pekade i en riktning: julen är här. Klicka på ”Bildspel” för fler bilder.
Klockan är snart fyra och i Lundagård råder halvskymning. En ensam gatlykta lyser bara upp en fjärdedel av studentorkestern Bleckhornen, som spelar Schuberts Militärmarsch i röda och vitprickiga tofsmössor. Den ska inte lysa ensam länge till.
Inne i Athen håller industridesigneleverna sin årliga julmarknad. Det är trångt vid borden där de säljer sina egendesignade julklappar. Sorlet från besökarna blandas med livemusik. Det är Oscar Johansson som sitter vid pianot och jazzar loss.
Neonfärgade plastgalgar, ätpinnar, ren-klockor, pepparkaksformar och handgjorda smycken. Det är några av sakerna som borde finnas i paketen i år, åtminstone tycker nog industridesigneleverna det.
Glögg populärt
En förförisk doft av glögg och pepparkakor svävar ut från caféet och dröjer sig kvar i rummet.
– Vi har sålt mer i år, avslöjar Micela Andersson som jobbar i caféet.
Vinglöggen är populärast, tätt följd av lussekatten. Julmusten kommer på en god tredje plats.
Förutom att det blir mörkt påträngande tidigt på dagarna har någon julstämning inte infunnit sig hos mig. Om hundratalet människor som samlats utanför AF-borgen känner julstämning eller som jag, kämpar för att hitta den, står inte klart.
Effekten uteblev
En stor svart strömkabel svänger sig från borgens tak, högt över huvudena på folkmassan och ner mot den stora eken där ett hundratal glödlampor snart ska tändas. Mikrofonen krånglar för inspektor Eva Leire som får kämpa för att göra sig hörd.
– Låt oss tillsammans lysa upp Lundagård. När jag räknat till tre så säger vi alla: tänt var det här, manar Eva Leire. Ett…
Där tänds lamporna. Två ögonblick för tidigt. Småförvirrade ansikten riktas upp mot den lysande prakten.
Det blir inget rungande ”tänt var det här”. Men jag anar att julen gjort sitt inträde i lundabornas uppåtvända ansikten. Kanske även hos mig.
Foto: Karoline Saether
