Förra veckans val av Erik Neppelberg till posten som karnevalsgeneral lär knappast ha undgått någon. Och den som missade utnämningen lär i alla fall inte ha missat debatten efteråt. Bland dem som kritiserat tillvägagångssättet finns en vicerektor. Märkligt kan tyckas, då universitetsledningen i jakten på en ny styrelseordförande ser ut att göra sig skyldiga till samma eventuella misstag som de själva påtalat.
Det var inte särskilt svårt att förutse att en man på generalsposten skulle föranleda kritik. Inte heller kom kritiken mot själva kritiken som någon större överraskning. Däremot förutsåg nog ingen tongångarna som präglat debatten. Det är svårt att avgöra vad som är värst: att vissa tolkar varje manlig utnämning till en förtroendepost som ett uttryck för könsförtryck eller att andra inte ens vill erkänna att det är problematiskt att karnevalen aldrig haft en kvinnlig general.
Att den sittande kommittén haft en neutral jämställdhetssyn framgick av Anna Knutssons kommentar på könsfrågan strax efter att kommitténs val av general stadfästs av karnevalsorganet, där jag representerar en av kårerna:
– Vi tänkte inte alls i kön, vi tänkte bara på person och egenskaper.
Könsblindhet i praktiken. Detta tål att berömmas. En något mindre smidig kommentar fälldes av vicerektor Ingalill Rahm Hallberg när hon ombads ge sin syn på debatten:
– [Kommittén] har inte haft ett jämställdhetsperspektiv på frågan. Man kan fundera på varför de inte har haft det.
Om man med jämställdhetsperspektiv menar att man i förväg borde ha bestämt sig för att till varje pris utse en kvinnlig general så har vicerektorn rätt, för så arbetar mig veterligen inga seriösa studentorganisationer. Men om man med jämställdhetsperspektiv menar att kvinnor och män idag bör konkurrera på lika villkor, oavsett hur det sett ut tidigare, så har hon fel.
Desto märkligare blir uttalandet när man beaktar att hennes kollega Eva Åkesson samma vecka lyfte fram avgående EU-kommissionären Margot Wallström (S) som en “utmärkt kandidat” till att efterträda Allan Larsson, tidigare finansminister i regeringen Carlsson, på posten som universitetets styrelseordförande. Misstaget som karnevalskommittén anklagas för riskerar att bli universitetsledningens felsteg istället. Fast där är det inte jämställdhetsperspektivet, utan partiperspektivet, som saknas. Frågan är om det verkligen är lämpligt att en politiker ersätts av en partikollega.
Vad spelar det för roll? undrar vissa. Varför inte låta kvalifikationer avgöra, utan hänsyn till partibakgrund? Partiblindhet i praktiken.
Problemet är bara att partibakgrund symboliserar någonting mycket starkare än kön – nämligen ett ideologiskt ställningstagande. Och att tro att det inte påverkar universitetets varumärke att två rävar ur samma parti avlöser varandra på ordförandestolen är, minst sagt, verklighetsfrånvänt. Samtidigt är det viktigt att betona att det inte är partiet i sig som det är fel på. Det hade varit lika opassande ifall de varit moderater, sverigedemokrater eller piratpartister.
Sydsvenskans rubrik till artikeln om jakten på ny styrelseordförande var: “Allan Larssons like sökes.” Det beror på vad som avses med “like.” Förhoppningsvis kan man förvänta sig bättre fingertoppskänsla från universitetsledningens sida än av den 30 år yngre karnevalskommittén.
