Den tunna röda linjen

Ockupationsfestival, tillståndsproblem och bostadsmotstånd.  Smålands är studentlunds mest omskrivna organisation, men trots det har nationen svårt att locka medlemmar. Lundagård har träffat nya nationsombudet Jenny Larsson inför vad som lär bli ett ödesår.

Några framsidor från de senaste numren av Ockupantnytt sticker ut på de klistermärksdränkta väggarna på Smålands expedition på Kastanjegatan i centrala Lund.

Vid det skrivbord som nyligen blev hennes arbetsplats sitter Jenny Larsson och försöker få schemat för de första dagarna som nationsombud att gå ihop.

Hur känns det att ta över?

– Jättebra. Det finns saker att göra och jag har en idé om hur jag vill organisera det.

Vad är det du vill göra?

– Jag tror att det är vanligt i studentvärlden att saker faller mellan stolarna för att folk slutar och så. Det har hänt på Smålands också. Jag skulle vilja få lite mer kontinuitet.

Vilken är nationens största utmaning?

– Fördomarna. Många människor har väldigt många åsikter om Smålands utan att någonsin ha varit här.

Hur ser fördomarna ut?

– Det är alltifrån att vi inte har några toaletter på våra klubbar till att vi har konstiga kläder och tycker om att snöa in på diskussioner om politik när det är fest.

Hur kan man bryta dem?

– Genom att informera folk. Jag tror att största delen av fördomarna beror på kunskapsbrist. Det är också viktigt att visa vad Smålands verkligen är. Vi är en studentnation och vi fungerar rätt mycket som andra nationer.

Förra året var turbulent för Smålands. I maj kopplades nationen samman med den uppmärksammade Ockupationsfestivalen, som bland annat var en protest mot den skriande bostadsbristen i Lund. Ungefär samtidigt rapporterade lokala medier om att Smålands bostadsstiftelse hade motsatt sig planerna på att bygga studentbostäder i nationens närhet.

Drevet gick igång. I början av juni ifrågasatte kommunens tillståndsenhet om nationen uppfyllde alkohollagens krav på laglydighet efter engagemanget i Ockupationsfestivalen. I utredningen som följde gjordes något mycket ovanligt: kommunen begärde in ett registerutdrag från polisen för att få reda på vilka brott som rapporterats i anslutning till nationens lokaler.

Det var framför allt två attacker mot polispatruller som fick socialnämnden att fatta beslutet att Smålands utskänkningstillstånd skulle återkallas. Nationen överklagade, och ärendet vandrar fortfarande genom rättsinstanserna.

Hur ser du på förra årets händelser?

– Det är så klart inte roligt att myndigheterna utreder vårt alkoholtillstånd. Men vi menar att tillståndsenheten överdrev, och det höll länsrätten med om. Vi var inte med och arrangerade Ockupationsfestivalen även om enskilda medlemmar deltog.

Men din företrädare Sara Holm var ju talesperson för festivalen?

– Ja, och vi har valt att ge henne vårt fulla stöd även om vi vidtog många åtgärder för att visa att vi tog kommunens invändningar på allvar.

Mycket av kritiken mot Smålands har sin grund i att vänsterorganisationer använder nationen som mötesplats. Ser du någon anledning att förändra det?

– Nej, Smålands ska vara en knutpunkt. Det är inte olagligt att ha möten.

Du sitter i styrelsen för Smålands bostadsstiftelse och blev ganska hårt ansatt när motståndet mot byggandet av studentbostäder uppdagades. Hur kändes det?

– Det kändes som ett konstigt nyhetstorka-scoop. Vi stoppade inte bygget, vi lade in en kommentar där vi pekade på några negativa aspekter av planerna. Det som hände gav mig en inblick i hur media fungerar. De ringde upp och spelade in samtalet utan att säga något och sedan vinklades allt väldigt hårt.

Kan du förstå att motståndet sticker i ögonen på folk mot bakgrund av Ockupationsfestivalen?

– Vi skickade in kommentaren under våren 2008 och då var det inte någon större bostadsbrist. När de sedan hittade dokumentet drygt ett år senare var situationen en annan. Men vi håller fast vid åsikten att bostäder bör byggas, men inte överallt.

 

I Smålands mediepolicy, som är rätt unik i studentlund, fastslås att nationen enbart kommunicerar med media per mejl. Vad tycker du om den?

– Vi har tidigare blivit misstolkade i media. Nu när vi nästan bara svarar via mejl kan vi välja våra ord på ett bättre sätt. Det är viktigt att vi kan styra vad som sägs när vi ska tala för hela nationen.

Ser du inga risker med det?

– Jo, det gör jag. Men eftersom så mycket av journalistiken är sensationsbetonad blir det så att allt färre organisationer litar på media. Det är ett jättestort samhällsproblem.

Kan det inte bli så att slutenheten förvärrar problemen?

– Det är en risk. Men vi har valt att göra så.

Smålands är Lunds mest omskrivna nation. Tycker du att Smålands granskas hårdare än andra organisationer?

– Ja, stundtals. Det blir väl lätt så eftersom vi är en politisk organisation på vänsterkanten. När media rapporterar om vårt alkoholtillstånd så nämns till exempel alltid Ockupationsfestivalen. Mycket buntas ihop med Smålands och jag tror att det beror på att vi är en vänsterorganisation. Medierapporteringen hade nog sett annorlunda ut om det hade handlat om en annan nation.

Tycker du att den inställningen märks även hos myndigheterna?

– Vi såg utredningen om alkoholtillståndet mycket som en politisk handling. Det kändes som en repressalie efter Ockupationsfestivalen som riktades mot Smålands, vilket är väldigt tråkigt. Det kan man se i materialet från polisen också. De angav hur många brott som anmälts på Kastanjegatan, men de specificerade aldrig när och var brotten hade skett eller om de hade med nationen att göra överhuvudtaget.

I somras uteslöts Smålands också ur samarbetsorganet Kuratorskollegiet efter att nationen vägrat gå med i Akademiska föreningen. Eftersom nationernas serveringstillstånd enbart gäller kollegiets medlemmar har det lett till att de studenter som är med i Smålands inte kommer in på andra nationer när alkoholservering pågår.

Det kan vara ett skäl till att nationen hade svårt att locka nya medlemmar under hösten. Nationsledningen vill inte gå ut med hur många nya studenter som blivit medlemmar, utan säger enbart att siffran är lägre jämfört tidigare terminer.

– Jag vet faktiskt inte hur det ligger till. Jag har ingen statistik på det, men jag är inte orolig. Vi har dock missgynnats av ryktesspridning. På en del introduktionsmöten har folk sagt att man inte får skriva tentor om man är medlem i Smålands, säger Jenny Larsson.

Hur ska ni locka fler till nationen?

– Vi borde synas ännu mer utåt. Det kan handla om allt från affischering till att vara med på hälsningsgillen och så. Många studenter vet inte ens att vi finns. Vi är ju inte med i alla traditionella studentaktiviteter.

Skulle du vilja se att Smålands var med mer i studentikosa sammanhang?

– Nej, jag tror att det är bra att vi står utanför det mesta. Vi har medvetet valt att inte vara med i Akademiska föreningen, till exempel. Det är mycket av vår styrka. Vi vill vara alternativet till hela den gemenskapen.

Men nationen valde ändå att skriva under Studentlunds avsiktsförklaring. Är det ett tecken på att ni närmar er de andra organisationerna?

– Vi ville egentligen få igenom en egen avsiktsförklaring för att vi vill vara ett alternativ till Studentlund. Vi är emot paketlösningen. Men vi är positiva till att samarbeta med andra och det var därför vi valde att skriva under.

Finns det en risk att Smålands förlorar sin själ om nationen spelar en för aktiv roll i studentlivet?

– Det ska man vara vaksam på. Man ska inte försöka bryta fördomar bara för att bryta dem. Det kan lätt bli kontraproduktivt.

Hur skulle du vilja se att nationen utvecklas framöver?

– Jag skulle vilja att Smålands blir mer öppet för alla, även icke-studenter. Jag är själv uppvuxen i Lund och det behövs en bred mötesplats med stort kulturutbud här.