Litteraturvetare. Studentsångare. Halvdansk. Hunk. En gång Sveriges yngste doktorand. Eller åtminstone Lunds. I vart fall i litteraturvetenskap.
På 90-talet. Blev aldrig redaktör för Lundagård men väl för sjukskötersketidningen Skandinavien direkt.
Studentaftonförman som inte vågade bjuda Mona på Toblerone och inte hade vin till Hasse. Diagnostiserad som narcissist av doktor D, men lyckades trots detta inte bli särskilt populär i Baren.
Gick från Timbro till Ordfront, från gaykapitalism till scouter, från Paris till Dakar och från Lister- till Mobergland.
Oklart om han har simhud mellan tårna.
Trots att den nu äntligen disputerade hånat Q i punkt 6 i sitt litterära manifest valde den senare att skildra tvåbarnsfaderns forskarmödor i en vers.*)
Nyantagen så var du rätt så liten
tretton år satt du sedan fast i skiten.
Du fick skriva och släpa; kanske grät du som en man
när som vardagen tätt inpå dig hann?
Trots att tiden var svår
med noll finansiering dessa år
Sand till guld gjorde du.
Vi undrar: hur? Vi undrar: hur?
Från studentstaden åkte du till Tjockhult.
Utav scouter och bögar var där smockfullt.
Du har skrivit och segrat,
kravlat fram mot Mobergland:
:/: äntligen ej längre doktorand! :/:
*) Möjlig att sjunga till en redan tidigare lundatravesterad Björn & Benny-melodi.
