Vad är en marsvinsslakt att bli upprörd över? Den frågan ställer jag mig med anledning av Erik Haags middag i tv-programmet Landet brunsås. För vad är egentligen skillnaden på ett marsvin och en gris?
Har ni följt debatten om det uppätna marsvinet – djuret som köptes via en Blocket-annons och sedan blev komikern Erik Haags middag i Landet brunsås? Veterinärförbundet trumpetar att det är ”oacceptabelt” och brottsligt. Haags kollega Lotta Lundgren kontrar med att hon själv inte är speciellt sugen på marsvin, eftersom djuren ifråga har för lite kött på benen. Och jag undrar i mitt stilla sinne: varför denna debatt?
Jag har varit vegetarian sedan jag var ganska liten. Anledningen är delvis djurrättslig, men främst handlar det om att jag är blödig. Jag kan inte förmå mig att käka upp någon annan. Det känns rakt igenom fel, och närapå absurt. För om jag tar mig rätten att äta upp någon, vad är det då som säger att ingen har rätt att äta upp mig? Och det, mina vänner, är något som jag helst vill undvika.
När det kommer till att äta djur förstår jag inte köttätares skenheliga syn på vilka djur som kan ätas och vilka som bara är till för att kela med. Exemplet är klassiskt: fy för kineserna som äter hundar! Att svenskar äter kor, ett djur som är heligt i andra länder, kan inte jämföras. För hundar är husdjur, haja! Och självklart skulle jag personligen bli ledsen om någon tillagade min hund. Just därför äter jag inte heller andra djur. För vem har bestämt vilket djur som är mer värt än något annat?
Jag har full förståelse för att familjen som sålde sitt marsvin på Blocket tycker att det känns jävligt pissigt att den lilla saken blir uppäten på bästa sändningstid. Men jag kan inte bli upprörd. Människor dränker kattungar när kullen är oönskad, och vad är skillnaden om samma människor skulle kalasa på dem i stället för fredagens lövbiff? Jag säger inte att det är rätt, absolut inte. Men jag orkar inte med hyckleriet. Stå för att ni äter kött, säger jag. Ät allt eller inget. Och om familjen som sålde marsvinet på Blocket nu var så himla förtjust i det – ja, då kanske de skulle ha kollat upp vilka köparna var.
Så fritt fram för labradorfilé på nationssittningarna! Eller kanske alla kunde lära sig att uppskatta och förstå vegetarianismen?
