Studentbloggen på Campus Helsingsborgs hemsida är en reklamkanal för utbildningen i service management. Att studenterna som bloggar där inte ska skriva om religion och politik är därför lika självklart som att Per Morbergs matlagningssida på recept.nu inte kommenterar det franska slöjförbudet eller andra laddade ämnen.
Studenter inom området service management på Campus Helsingborg som bloggar åt institutionen får inte skriva om ”kontroversiella ämnen som religion och politik” enligt ett avtal mellan dem och universitetet. Under rubriken ”Lunds universitet lägger munkavel på studenterna” skriver en av Aftonbladets bloggare att detta är en oacceptabel och ”anmärkningsvärd inskränkning av studenternas yttrandefrihet.” Riktlinjerna för studenternas bloggande får även intern kritik från universitetet, bland annat från Gunilla Jarlbro, professor i medie- och kommunikationsvetenskap:
– Att man inte får diskutera politik och religion låter konstigt. Det är som att inte diskutera samhällsfrågor.
Man kan förstås undra varför någon skulle få för sig att diskutera samhällsfrågor som religion och politik på en blogg som drivs av Lunds universitet och som i praktiken är en marknadsföringskanal för utbildningen i service management. Att detta inte är någon samhällskritisk, än mindre politisk, blogg utan – just det – en sorts reklamsite är tämligen uppenbart. Uppe i vänstra hörnet på bloggen, som för övrigt endast går att hitta via institutionens hemsida, återfinns universitetets logga, och beskrivningen av innehållet lyder: ”Tio av morgondagens ledare bloggar om studentlivet på Service Managementprogrammet vid Campus Helsingborg.” Ambitionen verkar knappast vara att framstå som en oberoende nyhetskanal (oavsett vad Aftonbladets bloggare hävdar).
Enligt universitetets hemsida är syftet med bloggen att “skapa en dialog mellan nuvarande och blivande studenter.” Det riktiga ändamålet är förstås uppenbart: att genom ökad insyn kring vad service management-studenterna håller på med locka fler sökande till, den redan idag extremt attraktiva, utbildningen. Reglerna som hindrar bloggarna från att diskutera religion och politik, och annat som kan väcka anstöt, är med andra ord så självklara att de inte ens borde behöva framhållas. Det ska också tilläggas att både bloggen i sig och riktlinjerna för den, som i tidningarna framställts som en inskränkning av studenternas yttrandefrihet, faktiskt tillkom på studenternas initiativ. Därmed är detta inte längre en fråga om begränsad yttrandefrihet – vilket tidningarna försökt få det att verka som – utan om rudimentär nätetikett. Med andra ord – en ren trivselfråga.
Utbildningspolitisk krönikör
