Australiens studentrepresentanter suktar på flera håll efter ett svunnet studentliv. Fem år efter avskaffandet av kårobligatoriet har allt från barnpassning till matrabatter försvunnit. Men det finns undantag.
– Avskaffa inte obligatoriet. Hos oss har flera av universitets studentverksamheter kollapsat totalt, säger den nationella studentkåren, NUS:s, ordförande David Burrow.
Efter att kårobligatoriet avskaffades i Australien i december 2005 har mycket förändrats för studenterna. Från att tidigare ha haft tillgång till allt från mat- och sjukvårdsrabatter till barnpassning, har kårerna i landet fått skära ned avsevärt.
– Numera har den framgångsrikaste kåren 36 procents uppslutning av betalande medlemmar på lärosätet, medan flertalet andra rör sig runt sex till tio procent. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med resurser för att hålla allt igång, säger David Burrow.
Oklar orsak
Bakgrunden till att den förra regeringen avskaffade det obligatoriska medlemskapet liknar den svenska argumentationen om föreningsfrihet och tvingande kostnader. Alisdair Horgen, som precis har blivit färdig efter nästan tio års studier, tror dock inte att det handlade om de påtvingade kostnaderna.
– Generellt sett tror jag inte att det handlade om att värna studenternas utgiftskonton, utan om att undergräva studenternas styrka. Studentkårerna bevakade till exempel särskilt väl hur studieavgifterna, som togs ut av lärosätet, användes. Naturligtvis hade avgifterna och räntorna på lånen beslutats att höjas strax innan avskaffandet, och regeringen ville förmodligen inte ha opposition, så de förändrade lagarna om studenternas fack.
Efter att obligatoriet har avskaffats har Alisdair märkt att de nya studenterna inte längre vet vilken funktion kåren fyller.
– De har inte upplevt de fördelar som kårerna gav, både socialt och utbildningsbevakande, och vet ofta inte var de ska vända sig med problem.
Olika lösningar har efter obligatoriet förespråkats på lärosätena. Generellt sett har verksamheten finansierats genom att själva lärosätet har gått in och betalat, genom bidrag till kårerna. Men David Burrow ser inte mycket positivt med det nuvarande systemet.
– Ett lärosätesfinansierat kårsystem innebär ett alltför stort beroende av dem som skall bevakas.
För tillfället lobbar NUS för att få den nuvarande regeringen att besluta om en återgång till obligatoriet, vilket också utlovades innan tillträdet. Men för tillfället finns inte tillräckligt stöd i senaten, och David Burrow tror heller inte att studenterna är villiga att betala, då avgifterna har höjts för studierna den senaste tiden.
Fungerande exempel
Men det är inte bara en mörk bild som målas upp. På Griffith University på Guldkusten studerar Lewis Horne, som inte delar den bild som David Burrow beskriver. På hans campus har kåren i stället satsat på att locka tillbaka medlemmarna genom att bygga upp förmåner och rabattsystem.
– Vår kår har sett till att äga bokhandeln och den stora pub- och klubblokalen i mitten av campus. Genom att ge rabatter till alla medlemmar har det skapats ett system där man faktiskt tjänar mer på att vara med, säger han.
Lewis bor för tillfället i Sverige, där han läser några masterkurser i ekonomi. Den största skillnaden i studentlivet tror han beror på konkurrenssituationen.
– I Australien utvecklades allt studentliv under ett gemensamt tak i kåren. I Lund tävlar nationerna om studenterna, utan att kunna synas tillräckligt för att skapa en riktig profil. När obligatoriet avskaffas här tror jag att de organisationer som är dåligt skötta kommer att försvinna, och de som kan visa att studenten tjänar på att vara med, kommer att överleva, säger han.
Läs mer:
I Danmark betalar studenterna varken för studiebevakning eller sociala aktiviteter.
Foto: James Jones Huang
